– Väggarna vibrerar av berättelser!
När Maria Sedell beskriver den lilla stugan där en karaktärsfylld äldre släkting bodde, ger hon samtidigt en bra beskrivning av känslan på Museet Kvarnen i fredags kväll.
Maria Sedell titulerar sig berättare och berättar är just vad hon gör, när hon ger föreställningen om Anna-Stina Knas i Bränntjärn.
Med bara vanliga ord och små gester sätter hon fart på berättelsen. Hon behöver ingen rekvisita för att skapa bilder i betraktarens huvud. Vi ser framför oss sumpmarken som ska dikas ut, vi känner kölden i snöstormen, vi ser barnen som växer upp mot alla odds, vi ser den skyddslösa babyn som inte får leva. Till och med spänningen att som nybliven kristen i desperat behov av hjälp besöka en trollgumma i Gåsbornstrakten får vi leva med en stund.
Hennes berättelse varvas med musik av Andreas Jacobsson, som på sin cello ger både inramning och förstärkning av det som sägs på scenen.
Konflikter och fattigdom
Maria Sedell tar oss med till svedjefinnarnas tid, men också tiden när de som kommit till Sverige inbjudna för att odla upp de eviga skogarna plötsligt börjar få konkurrens om skogsmarken. Järnbruken behöver skog för sina masugnar och milor - svedjefinnarna behöver skogen för att odla.
Mitt i konfliktlinjen hamnar Anna-Stina Knas i Bränntjärn, en kvinna med krafter utöver det vanliga. Hon tvingas vara stark - utan styrkan hade det ju aldrig gått. Maten tog slut, mannen dog, fem barn skulle fostras.
– Det blev längre och längre tiggarresor för barnen, berättar Maria Sedell.
Vi sitter där och vet att Anna-Stina överlever; likväl är det spännande.
Klurig och envis
Maria Sedell berättar om hur Anna-Stina tampas inte bara mot fattigdom och klimat utan också för sin rätt att bo i det lilla pörtet hon och maken byggt upp - en kamp som hon förde i flera domstolsförhandlingar mot bruket.
Hon vinner flera gånger, förlorar en, men visar sin envishet och klurighet många gånger om. Exempelvis när hon flyttar hela stugan stock för stock så att den står på gränsen mellan två län - då blev det för krångligt helt enkelt att driva bort henne.
Hur orkade hon? Hur kunde det gå? Hon var flitig, uppfinningsrik och, som Maria Sedell uttrycker det, skogarna var fulla av händer. Många hjälptes åt.
Dan Anderssons farmor
När Anna-Stina Knas dör är hon över 80 år. Då har hon inte bara levt ett kämpande hårt liv utan också berättat mycket om det hon upplevt för sina efterlevande.
En som snappade upp en del av berättelserna och använde dem i sin diktning var Dan Andersson, poeten, som var barnbarn till Anna-Stina Knas.
Nu förs ordet om Anna-Stina och hennes liv vidare av Maria Sedell, som i sin tur är barnbarn till Dan Andersson.
På Kvarnen möts poeterna:
– Det är fantastiskt att få göra den här föreställningen i Nils Ferlins museum, säger Maria och bjussar på en berättelse till, om när Nils Ferlin en gång mötte hennes mamma Monika.
– Han blev alldeles till sig när han förstod att hon var barn till Dan Andersson. Han satt och höll hennes hand hela kvällen!