Trion Bengt-Ingvars mä Anders stod för underhållningen när Gundedagen arrangerades i helgen. Besökarna serverades en stor skopa humor, en nypa allvar och många varma minnen om dagens hyllningsperson.
Sedan många år tillbaka arrangeras varje år i Motjärnshyttan en dag, dedikerad bygdens store vissångare och tonsättare - Gunde Johansson.
Över ett 50-tal personer slog sig om lördagen ner vid dukat kaffebord i det gamla järnvägsmagasinet för att lyssna till gruppen som i år bjudits in för att stå för underhållningen - Bengt-Ingvars mä Anders, beståendes av Bengt Alsterlind (gitarr, sång och trumpet) Ingvar Karlsson (elgitarr och dragspel) samt Anders Kyrkander (piano och dragspel).
– Jag har haft sommarställe i Sandsjön sedan 1957, då har man ju åkt runt i bygderna och lyssnat till Sven-Ingvars och Gunde är ju en del av det, berättar Gunnevi Mattsson som är på plats tillsammans med sin make Bo.
Paret, som under vinterhalvåret bor på Lidingö, ser fram emot dagens evenemang.
– Det ska bli roligt att lyssna på gruppen. Dessutom är det alltid väldigt bra ordnat här - bra underhållning och bra kaffe med bröd.
Trion, som av Dan Andersson-sällskapet förra året belönades med Gunde Johansson-priset, inleder eftermiddagens musik- och hyllningsstund med att spela upp ett gammalt band där Gunde sjunger på spanska. Därefter strömmar ledmotivet till tv-programmet Hajk ur högtalarna. Hela publiken kan sjunga med till Sommar och sol.
Med stor humor fortsätter sedan gruppen framföra medryckande, kända melodier - exempelvis Gamla polare och Violen från Flen.
Även om sångerna är hämtade från flera olika, mästerliga tonsättare, är Gunde och hans verk något trion hela tiden återkommer till.
Bengt Alsterlind, som dessutom var en nära vän Gunde, har många fina minnen att dela med sig av. Även en del dråpliga och skämtsamma.
– Gunde berättade mycket för mig, bland annat att det var väldigt fattigt när han växte upp. Den första jobbet han fick, fick han hos den snålaste bonden. En dag blev han skickad ner till sjön för att hämta hästen, men han såg ingen häst - bara ett spett. När han kom upp till bonden berättade han det och bonden svarade: “Tittade du bakom spettet?”
“Hade en charm”
Eftermiddagen fortsätter sedan på samma vis - musik varvas med fyndigheter och varma minnen om Gunde.
– Vi har haft mycket med varandra att göra genom åren. För Gunde var vännerna mycket viktiga. Han var dessutom en sådan där person som hade en speciell charm som gjorde att människor tyckte om honom, berättar Bengt.