Caroline Eriksson och Mikaela Jansson är båda redo för varsitt stort, nytt steg i livet - och deras vägar möts i blomsterhandeln vid Stora torget.
Caroline lämnar livet som butiksägare för nya äventyr, Mikaela kliver in och tar över.
– Jag är superglad att butiken får vara kvar, säger Caroline.
I sex år har Caroline Eriksson drivit sin butik Blomstertösen.
– Men jag har varit här sedan 2001. Jag började hos Lars på Floristen och sedan jobbade jag tio år med Maggan här på Floristen Solrosen, berättar hon.
Bestämde sig förra året
Nu är hon redo för något nytt. Beslutet att byta riktning tog hon redan för ett år sedan.
– Mitt hyreskontrakt här går ut nu sista augusti och jag har tänkt ett tag att jag vill flytta till en lite större stad. Att kontraktet gick ut fick bli det avgörande, säger Caroline.
Flyttar till Örebro
Hon stänger Blomstertösen nu i dagarna och kommer om ett par veckor istället att börja jobba som anställd i en butik i Örebro.
– Jag blir ansvarig för blomsteravdelningen på en ny möbel- och inredningsbutik, som öppnar i mitten av augusti. Den heter Mr Willows och är i en stor villa i centrala Örebro. Det ska bli jätteroligt och jättespännande!
Att den egna butiken, som hon lagt ner själ och hjärta i, får en ny ägare och lever vidare, glädjer henne mycket.
– Jag superglad att butiken får vara kvar, både för våra kunders skull, för Filipstads och för min skull, säger hon.
Vemod och glädje
Hon är trygg med att lämna över till Mikaela Jansson.
– Jag tror det kommer att bli jättebra.
Känslorna för att själv lämna är lite blandade:
– Det känns vemodigt, men ändå väldigt roligt med en nystart.
Vad kommer du att sakna mest?
– Oj, det är så mycket! Men kunderna i Filipstad, kontakterna man har med många av dem. Och att farmor alltid kommer in här och säger hej - den delen får Mikaela också ta över nu! Jag vill verkligen tacka alla kunder och vänner, säger hon.
"Måste våga“
För Mikaela Jansson väntar nu en spännande tid. Det är första gången hon driver ett eget företag.
– Det känns lite overkligt. Det är något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Samtidigt är det något jag velat göra ganska länge. Nu tänkte jag att nu kör vi! Man måste våga, säger hon.
Hon kommer närmast från en anställning på ortens största företag.
– Jag har jobbat på Wasa sedan 2006 och sa upp mig för att göra något annat. Jag tänkte att det här passar mig bra, säger hon.
Hon har visserligen ingen floristutbildning, men hon tänker gå kurser för att lära sig. Dessutom har hon turen att ha en god vän som är florist och kan rycka in med goda råd och dåd.
– Och jag har ganska stor familj, säger hon.
Inredning och blommor
Butiken ska heller inte enbart ha blommor utan också inredning. Där är Mikaela på hemmaplan:
– Jag är pysslig av mig. Jag tycker om att måla och att köpa loppisgrejer och göra om. Det blir lite återbruk och blandat nytt och gammalt, säger hon.
Vad ser du fram emot mest?
– Allt! Jag tycker det ska bli roligt. Jag tror det blir jobbigt också, men det roliga överväger, säger hon.
Caroline Eriksson instämmer i Mikaelas tankar om livet som företagare.
– Det är mycket med att ha eget, men det är också väldigt roligt. Det är roligt att få sätta sin prägel på någonting. Man får visa vem man är, säger Caroline.
Rustar upp
Snart, snart kommer Mikaela att få ta över nyckelknippan på riktigt och bli butiksägare och företagare.
Och vad händer då?
– Då slår vi igen! säger hon.
Bara lugn, hon har förstås inte tagit över en butik för att hålla den stängd, men vill fixa till och sätta sin prägel på inredning och annat innan hon öppnar i sin egen regi.
– Jag ska försöka öppna till Oxhälja, säger hon och avslöjar att det finns många planer och funderingar.
Hon har kollegieblock hemma med sida upp och sida ner med idéer inför sitt liv som butiksägare.
– Och post-it-lappar...
Förväntan är stor. På sätt och vis går hon väl mot strömmen genom att satsa nytt i en stad där flera andra butiker stängt, men hon ser möjligheterna.
– Jag känner att det är bara att chansa. Andra stänger men vi öppnar, och jag hoppas att de gamla kunderna ska vara kvar och nya också, säger hon.
– Och ofta är det väl så att om en dörr stängs, så öppnas nya istället, säger Caroline.