Falsklarm från Filipstad?

Ledare
PUBLICERAD:
Efter Uppdrag gransknings avsnitt befästs Filipstads nationella roll som kriskommun.
Foto: Lena Richardson
I avsnittet ”Larmet från Filipstad” har SVT:s Uppdrag granskning (28/8) en perfekt berättelse. Det finns ett annalkande hot om konkurs för kommunen. Det som pågår är en David mot Goliat-kamp, där en kommuntjänsteman slåss mot staten. Världen som vi känner den är i förändring – Filipstad sägs byta befolkning, från inrikes till utrikes födda.

Efter Uppdrag gransknings avsnitt befästs Filipstads nationella roll som kriskommun. Tidigare i år frågade sig Expressens Anna Dahlberg (13/4) vem som hör nödropet därifrån. Hon beskrev en kommun som håller på att knäckas av skenande socialbidrag, efter många år av stort flyktingmottagande. Senare har samma tidning lyft problemet med så kallad social export, till kommuner som Filipstad, Hagfors, Avesta och Ljusnarsberg.

Det finns hundratals andra orter som nog lika gärna hade kunnat ikläda sig den roll som Filipstad nu har fått i det offentliga samtalet. Men det finns även en annan sida av kommunen. Det är inte en plats för förlorare, och har aldrig varit. Författaren Sven Stolpe lämnade en vacker gård i Östergötland för att återvända till sitt älskade Värmland och Filipstad. Poeten Nils Ferlin sitter inte bara staty på orten, utan formades av den.

I Filipstad tillverkas produkter som många i landet äter varje vecka, till mellanmål och helg. Såväl Wasas knäckebröd som OLW:s snacks produceras här.

Det här gör situationen långt mer invecklad än vad som kanske framgår i ett reportage på under timmen. Vackra boendemiljöer, ett imponerande kulturarv och ledande företag kan också samexistera med hopplöshet.

Särskilt märks problemen på bruksorter där industrin sysselsätter allt färre och bostadsbeståndet är en produkt av rekordåren. I lägenheterna som en gång beboddes av arbetare bor nu sådana som står långt ifrån arbetsmarknaden och andra kommuner vill bli av med, som nyanlända och socialt utsatta. Den utvecklingen har vi sett under lång tid.

En viktig orsak till förändringen är att den inrikes födda befolkningen i Sverige verkar bli allt mer rörlig. Tiden är förbi då de allra flesta bodde och jobbade i samma kommun under hela livet. Numera flyttar många för utbildning och jobb, vilket förklarar varför en del orter tappar invånare i vissa åldersgrupper. Dessutom sysselsätter industrin allt färre, även om världsledande produktion finns kvar på orten. Å andra sidan är detta varför det kommunala utjämningssystemet finns.

Det enda nya under senare år är egentligen den stora ökningen av andelen utomeuropeiskt födda i Sverige, vilket är ett resultat av de stora strömmarna av migranter under senare år. Den gruppen är i stort inte matchad mot den svenska arbetsmarknaden, som förutsätter goda språkkunskaper och utbildning.

Den problembild som försöker klistras på orter som Filipstad handlar inte om särskilda typer av kommuner, utan om att växande grupper inte har en chans att få riktiga jobb. Vi bör tala om larmet från arbetsmarknaden, snarare än från Filipstad.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.