Ditte Reijers hyllning till Sara Danius

Sprakande solrosor, strama metallstänger och böljande akvarellstråk. Det är något av det som konstnärerna från FT-området bidrar med på årets höstsalong på Värmlands museum.

Där finns också ett verk som blivit högaktuellt - Ditte Reijers bronsflickor i knytblus.

Ditte Reijers har sin bostad och sin ateljé i Nordmark och är en av de omkring 150 (!) konstnärer som ställer ut på årets höstsalong.

Hon ställer ut fem skulpturer i brons och järn, föreställande en flicka på en hjärna. "I own my brain" heter verket och det som gör det högaktuellt är flickans kläder. Hon bär ju knytblus, plagget som blev symboliskt efter striden i Svenska akademien där Sara Danius, nesligen avsatt som sekreterare, gick ut med högburet huvud och iklädd sitt signaturplagg.

Hade du Sara Danius i tankarna när du skapade verket?

– Visst hade jag det. Det var under den här tiden jag gjorde det. Min tanke från början var egentligen en helt annan, men så hände det här och då blev det den här knytblusflickan, som får prata för allas hjärnor och att alla äger sina hjärnor själva, säger Ditte Reijers, som också ser en klar koppling till #metoo i sammanhanget.

Knytblusflickorna har en central plats på utställningen och fick extra aktualitet. Faktum är att beskedet om Sara Danius för tidiga död kom samma dag som vernissagen hölls. Ett märkligt sammanträffande, som ger verket något av en sorgkant, men också stärker symboliken.

Debut i unga år

Ditte Reijers är en van utställare på höstsalongen.

– Jag kommer inte ihåg om jag var 19 eller 20 år gammal första gången. Då gick jag på Hovedskous' utbildning och hade med mig grejer därifrån, säger hon.

Ibland har hon hoppat över för att hon haft andra saker på gång, men generellt sett tycker hon det känns viktigt att vara med.

– Som utställare på en samlingsutställning kan man aldrig räkna med att det är det individuella som kommer fram, men det är väldigt publikt och väldigt kul. Det är en rolig grej att gå och titta på och därför tycker jag det är viktigt att delta, för att stötta. Och det är roligt att konstintresset är så stort.

Årets salong uppskattar hon lite extra för att den lyfter fram ett historiskt perspektiv. Exakt 100 år har gått sedan första höstsalongen arrangerades i Karlstad. Elva konstnärer ställde ut då, i rådhussalongen i Karlstad, med Värmländska konstnärsförbundet som arrangör.

Numera är det Värmlands konstförening som arrangerar salongerna och inför jubileet togs ett stort beslut: att alla medlemmar i konstnärsförbundet skulle inbjudas att delta. 150 av dem tackade ja och därmed har det blivit en tätpackad utställning på länsmuseet (fanns det verkligen inga fler utrymmen att ta till i den stora byggnaden, kan man undra).

Här är det många kulturupplevelser per kvadratmeter!

Som ett lapptäcke

Det gör å ena sidan att alla besökare bör kunna hitta något som tilltalar just dem i det högst varierade utbudet. Å andra sidan tar en del konstverk närmast ut varandra, när tavlorna hängs tätt som i ett lapptäcke.

Ditte Reijers konstaterar att en liten skör akvarell med väna blommor på kanske egentligen inte ens borde vara i samma rum som en färgstarkt sprakande målning, men tycker ändå att de som tagit sig an den svåra konsten att hänga gjort det bästa av förutsättningarna.

Som besökare får man helt enkelt gå sakta, ställa sig still och titta, titta, titta.

Det är värt besväret, för det finns mycket att upptäcka. Bland de 227 konstverken finns måleri, skulptur, installationer, teckningar, textil, foto, video... och konstnärerna är både välkända och mindre kända.

Från Filipstad deltar förutom Ditte Reijers också Carina Fogde, Nils Johannesson och Kurt Johansson. Även Tor Cederman har Filipstadsanknytning medan Molkom bidrar med Johan Gaellman och Bo W Larsson.

Sist men absolut inte minst deltar ju också Gerd Göran från Sångshyttan, Hällefors. Hon är med sina 100 år jämnårig med de jubilerande höstsalongerna. Hon är även den som fått äran att pryda utställningskatalogen och affischerna med sitt verk, en målning med starka solrosor.

Ett extra plus i sammanhanget, för Filipstadspatrioter och andra som besöker höstsalongen, är att vägg i vägg pågår fortfarande den sagoskimrande utställningen med Brattforsfödde skulptören Christian-Pontus Andersson. Den är kvar en liten bit in i januari, medan höstsalongen pågår till och med den 1 december.

Kontrasten mellan den fullpackade höstsalongen och de svala, poetiska Andersson-verken är monumental och kanske just därför extra spännande.

Den som gör ett besök på museet bör heller inte missa utställningarna i den äldre delen av museet, där årets stipendiater får chansen att visa sina verk: Helena Bengtsson och Morgan Stenman som fått Thor Fagerkviststipendiet, Hampus Karlsson, årets resestipendiat och Adam Haugbak, årets ungdomsstipendiat.

I den delen av utställningen kan man också gå på upptäcktsfärd i porträttgalleriet, där konstnärer som varit höstsalongens affischkonstnärer alla tecknat sina porträtt. Där kan du spela konstnärsbingo med dig själv - hur många av de lokala konstnärerna som fått äran genom tiderna hittar du?