I år är det 100 år sedan poeten Dan Andersson tragiskt gick ur tiden. För att uppmärksamma detta reser musikteatergruppen Pajso landet runt med föreställningen Jag hörde en sång på en stjärna en gång. Imorgon fredag, den 16 oktober, sätts den upp på Lesjöfors museum.
För FT berättar Maria Norgren, skådespelerska, om pjäsens handling som faktiskt är hennes personliga berättelse och koppling till vår nationalskald.
Allt tar avstamp i en liten stuga.
– Huvudpersonen får man kalla henne för, stugan. Det är utifrån att hon finns som jag berättar den här historien. Och du hör ju - jag kallar stugan till och med för hon, så levande är hon för mig, säger Maria Norgren.
Tillsammans med musikern Mats Himmelstrand utgör hon gruppen Pajso (vilket är namnet på det vattendrag som rinner genom Dan Anderssons finnmark i Södra Dalarna) som sedan 1990 har gjort föreställningar kopplat till denne poet.
– Jag introducerade Dans okända dikter, som folk inte har upptäckt fast de finns där i böckerna, för Mats. Och eftersom han är musiker drog det igång hans fantasi och han började skriva. Själv har jag dock gjort mycket Dan Andersson långt innan dess, fortsätter Maria berätta.
Eftersom Mats skriver egna melodier är det de som publiken får serverat när gruppen är ute på turné. Målet med att bjuda på något nytt och förbise kända tongångar är att få åhörarna att inte bara höra utan att faktiskt lyssna.
– Vårt mål är att folk ska öppna öronen på ett annat sätt. För om man hör de här gamla melodierna sjunger man med, man har en invand rytm men lyssnar inte till orden och vad de står för.
Hyrde av farföräldrarna
När det i år har gått ett helt sekel sedan Dan Andersson dog, endast 32 år gammal, kände Maria att det var dags att berätta sin berättelse kring Dan Andersson, vilket mynnade ut i pjäsen Jag hörde en sång på en stjärna en gång (en rad hämtad ur Anderssons dikt Gillet på vinden).
Och allt börjar som nämnt vid stugan som hittas på Gonäsheden.
– Det just Dans död som är aktuell för den här lilla stugan, för det var där han och hans hustru Olga skulle flytta in. De skulle hyra av min farmor och farfar, säger Maria och fortsätter berätta:
– De fick inte bo kvar i den lägenheten de hade i grannbyn där Olga arbetade som småskollärarinna. Dan var här på sommaren 1920 och tapetserade och målade, fräschade till liksom. De hade gift sig två år tidigare och Olga var med barn.
Maria fortsätter:
– Jag vet inte hur han tog det där, för han var så glad att han fick ro att skriva när han hade gift sig med Olga. Men så visste han att han nu skulle behöva bli familjeförsörjare eftersom Olga inte kunde jobba kvar som lärarinna.
Dog en tragisk död
Samma dag som Dan satte sig på ett tåg till Stockholm hade han varit och fejat i stugan. Nu gav han sig ut på jakt efter ett tidningsjobb som kunde ge lite pengar i fickan. Men:
– Han åkte med tåget och kom aldrig mer tillbaka.
Dan förgiftades av ett bekämpningsmedel mot vägglöss på Hotell Hellman i huvudstaden och avled.
Detta tragiska slut gjorde att Olga själv fick flytta in i stugan på Gonäsheden. Sex månader senare föddes lilla Monika.
– De (Olga och Monika) fick en väldigt stark koppling till dem de hyrde av - farmor och farfar hade byggt ett stort hus precis vid sidan av för de hade så mycket ungar. Min farmor tog hand om lilla Monika när Olga arbetade på dagarna - hon hade åtta barn sedan förut så en till var inte någon större skillnad. Så då fick Monika en familj med syskon. Och vi har faktiskt hållit kontakten med Monika ända tills hon dog 2009.
Fler föreställningar
Att genom en pjäs förmedla denna berättelse är ett sätt att få historien att leva vidare, menar Maria.
Lesjöfors är bara en av många platser som får besök av musikteatergruppen och fler väntas det bli - några få föreställningar återstår detta år men till våren kommer fler tillfällen att ges, försäkrar Maria.
– Den 10 november har vi premiär av barnvarianten som heter Farbror Dan. Barnen ska minsann också veta vem Dan Andersson var!
En Filipstadskoppling
Visst är det roligt att resa land och rike kring för att sprida Dan Anderssons ord, men lite extra "hemma" känns det ändå för Maria att komma till Värmland och Filipstadstrakterna.
– Min mamma var från Filipstad men flyttade till Ludvika och blev hattmodist. Så det är så fint att jag får knyta ihop allt så här. Jag kommer säkert att säga något till publiken som kommer till Lesjöfors.
Fotnot: Föreställningen i Lesjöfors arrangeras tillsammans med Filipstads Bergslags teaterförening och Riksteatern Värmland genom projektet Kultur på landsbygd.