Allhelgonatiden aktualiserar djupa livsfrågor

Krönikor
PUBLICERAD:
Paul Henriksson är kyrkoherde i Filipstads församling.
Foto: Filip Kowalski
Året har flera fina och betydelsefulla högtider och en som har fått en allt starkare ställning i vårt land under senare år är allhelgonahelgen. Den adresserar den kanske största och svåraste livsfrågan som vi människor ställs inför; vad händer när vårt jordiska liv har nått sitt slut?

Sedan mänsklighetens gryning har denna fråga följt oss. Vi har som mänsklighet hanterat det på olika sätt. Tankar, förställningar och hela trossystem har vuxit fram över hela världen. Till dessa föreställningar och ideologiska tankar har vi kopplat olika former av ritualer och ceremonier. Detta kan vi se mycket tidigt i arkeologiska fynd väldigt långt tillbaka i historien.

En viktig fråga är om vilket värde och funktion som de olika ritualerna kan tänkas ha. Att de har ett estetiskt/konstnärligt värde, kan förstås alla i regel hålla med om. Men har ritualer och ceremonier även ett existentiellt värde? Ja, de har förstås ett livstolkande och tröstande värde för de anhöriga och närstående, men vilket värde har en begravningsritual för den avlidne själv?

Vilka svar som blir aktuella här har förstås väldigt mycket att göra med vilken världsbild och världsåskådning som man själv har. En ateist tror ju inte på någon högre makt och i regel heller inte på att människan har eller är en själ, ande, et cetera. Då är den avlidne helt icke-existerande och kan därmed inte förnimma eller påverkas av någonting som sker i tillvaron efter döden.

Dock har de allra flesta civilisationer genom historien haft tron på att människan inte bara består av en kropp, utan är något mycket mer. Människan är och har en ande, en själ, eller vilket namn man nu vill sätta på människans innersta centrum. Denna själ överlever den kroppsliga döden och går vidare in i den andliga världen/evigheten.

Anammar man denna grundsyn blir med ens andliga/religiösa ritualer betydelsefulla på ett djupare sätt, än det rent estetiska. Att en begravningsceremoni är och upplevs som fin, är ett viktigt värde, men på vilket sätt kan den påverka den avlidnes tillvaro på den andra sidan?

För mig som präst i Svenska kyrkan är det naturligt och rent av självklart för mig att våra kyrkliga ritualer i livets avgörande skeden; dop, konfirmation, vigsel och begravningsgudstjänst har ett stort och avgörande existentiellt värde som går långt bortom det estetiska värdet. Det är förstås viktigt att ett dop eller en begravningsgudstjänst upplevs fin och värdig av deltagarna. Jag tänker och tror dessutom att Gud själv handlar med oss genom kyrkan och kyrkans ceremonier.

Därför tror jag att det har betydelse, utöver det jag kan se och förnimma, när dopvattnet faller på barnets huvud, när vi med handpåläggning ber om Guds andes välsignelse över konfirmanderna, när ett kärlekspar vigs samman i den kyrkliga vigseln, eller när vi i den kyrkliga begravningsgudstjänsten överlämnar den avlidne i Guds händer och lyser frid över den avlidne och graven.

Nu till helgen beger vi oss till våra nära och käras sista viloplats, för att smycka gravarna och tända ljus. Då får vi en särskild möjlighet att rikta våra böner till vår Gud och be om välsignelse över våra bortgångna anhöriga.

I år påverkar tyvärr coronapandemin hur vi i Svenska kyrkan kan gestalta och ordna våra minnesgudstjänster. Lättnaderna vad gäller antal och avstånd vid olika offentliga sammankomster, träder tyvärr i kraft den 1/11, alltså dagen efter alla helgons dag.

Det gör att vi i år har ordnat det så att på fredagen hålla Trons kapell öppet mellan 15 och 17, för andakter med stilla musik, för alla. Däremot är de olika minnesgudstjänsterna runt om i församlingen på lördagen till för dem som under året mist en nära anhörig. I Filipstads kyrka har vi dock öppet för alla mellan 16.15 och 17:15, alltså mellan de två minnesgudstjänsterna.

Vi beklagar att vi behöver göra på det här sättet, men biskop och domkapitel har i allmänna instruktioner gett församlingarna möjlighet att göra så här i år.

Jag vill som församlingens kyrkoherde önska alla, vilken tro eller religion vi bekänner oss till, en god och välsignad helg.

Paul Henriksson, Filipstad i allhelgonaveckan

Så här jobbar FT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.