Stjärnan i skyn ledde de vägfarande mot målet

Krönikor
PUBLICERAD:
Paul Henriksson är kyrkoherde i Filipstads församling.
Foto: Filip Kowalski

Den underbara julhelgen föregås av adventstiden, men jultiden innefattar också trettondedags-helgen som är den avslutande helgen i triaden av stora helger i midvintertid. Den riskerar förstås att överskuggas av sina stora syskon, jul- och nyårshelgerna, men den är väl värd att lyfta fram i ljuset.

I berättelsen om de visa männen från öster och hur de vägleddes av ett himmelskt ljus, en stjärna, är fantasieggande, men också tankeväckande. De fick avgörande vägledning på sin viktiga färd till mötet med den nyfödde judakonungen.

Utifrån det tänker jag att de som var så visa och kunniga behövde vägledning och ljus på sin resa, då kan det vara på ett liknande sätt för oss på vår egen livsresa. Klarar vi oss helt själva eller behöver vi vägledning och ljus på vår färd?

Jag tänker mig min egen livsresa som en färd från och ur Guds kärleksfulla famn, genom många år, sammanhang, platser, relationer, upplevelser, nederlag och segrar, till att sist och slutligen en gång återvända till Guds barmhärtiga och kärleksfulla fadersfamn.

På vilket sätt tänker jag att Gud vägleder mig och andra människor på den här resan? För det första tänker och tror jag att Gud, med sin Helige Ande och genom Guds heliga änglar följer oss genom livet. Om inte ens en liten sparv är glömd av Gud, hur mycket mer är inte då vi i Guds tanke och blick.

För det andra tänker och tror jag att Gud genom andra människor, både genom vad de gör, säger och skriver ger oss ledning och ljus på vår stig. Här har förstås bibelns odödliga ord en särställning, men det finns också många andra visa och kloka män och kvinnor som vandrat med Herren och har upplevelser och erfarenheter väl värda att ta del av och reflektera över.

För det tredje tänker jag på mitt eget förnuft och tänkande som en gudagiven gåva som jag skall använda efter bästa förstånd. Det är viktigt att mina och våra beslut inte bara görs utifrån vad vi känner, utan också på grundval av vad vårt förstånd och förnuft säger oss.

För det fjärde och sista vill jag fästa vår uppmärksamhet på den inre kompass som vi alla har fått som en kostlig gåva, nämligen vårt eget samvete. Dess röst kan stundom vara svag och tynande, men utan den kompassen kan vår resa sluta som det gick för kråkan i sången. Än slank hon hit, och än slank dit, och än slank hon ner i diket.

Alltså tror och tänker jag att vi människor, liksom de vise männen på väg till Betlehem, är givna ett ljus på färd, som leder oss rätt. Detta ljus är likt regnbågen uppdelat på olika ”färger”: 1) Guds helige ande och hans änglar 2) Bibeln och även andra vägfarandes vittnesbörd 3) Förnuftet och tänkandet 4) Samvetet.

En välsignad Jul-, Nyårs- och Trettondedagshelg önskar kyrkoherde Paul Henriksson

Så här jobbar FT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.