I måndags inleddes förtidsröstningen i kyrkovalet. Sista dagen att rösta, valdagen, kommer att hållas söndagen den 19 september.
För att få rösta i kyrkovalet behöver man vara medlem i Svenska kyrkan och vara kyrkobokförd i en församling i Sverige. Dessutom ska man ha fyllt 16 år senast på valdagen.
Jag tänker inte rösta. Hade jag haft möjligheten att rösta hade jag tagit tillvara på den, men då jag på pappret hör till den katolska kyrkan i Sverige är jag med all rätt diskad från att få rösta i Svenska kyrkans val.
De röstberättigade har till och med den 19 september chansen att säga sitt om Svenska kyrkans framtida inriktning. I valet till Kyrkomötet, som är Svenska kyrkans högsta beslutande organ, går det att påverka kyrkans inriktning i stort, om dess regelverk och större övergripande arbete. I valet till stiftsfullmäktige går det att påverka det övergripande arbetet i Karlstads stift där Filipstad respektive Storfors ingår som två av de 85 församlingarna - Nyeds kyrka ingår i Karlstads pastorat som är en del av Karlstads stift. Detsamma gäller för Västerås stift där Hällefors-Hjulsjö församling respektive Grythyttans församling ingår. Slutligen ska det också röstas till kyrkofullmäktige, vilket ger en demokratisk möjlighet att påverka arbetet i de lokala kyrkorna, som till exempel hur arrangemangen kring gudstjänsterna ska se ut, liksom hur undervisningen ska genomföras.
Det går att påstå att kyrkovalet är viktigt ur många aspekter, men samtidigt är det lätt att förstå påståendet att kyrkovalet är svårt att förstå, att det är svårt att få grepp om vad det egentligen är som man ska rösta på. Kyrkan har ju på något sätt alltid funnits där och varit en del av samhället, så varför inte låta kyrkans verksamhet fortsätta som den är, trycka på autopilotknappen, luta sig tillbaka och låta tiden ha sin gång?
Ja, att låta tiden ha sin gång är inget vidare bra resonemang - det vore dumt att ta kyrkan för given. Svenska folket är till stor del ett sekulariserat folk, men när det kommer till större händelser i livet förväntar sig många av oss att kyrkan ska stå öppen till vårt förfogande.
Och sett till det som har marknadsförts officiellt hittills från de olika nomineringsgrupperna tycks valet ha större skiljelinjer än vad man någonsin har kunnat tro. Där Socialdemokraterna i sin annonsering inför valet till Filipstads kyrkofullmäktige har levererat plattityder som till exempel "satsningar på barn- och ungdomsverksamhet" har Sverigedemokraterna valt att balansera på gränsen till främlingsfientlighet. När SD listar de viktigaste valfrågorna i sitt valmanifest hamnar "Svenska kyrkans syn på islams expansion", "öka kunskapen inom kyrkan om islam", "kyrkans integrationsarbete", "ska kyrkan vara nationalistisk eller mångkulturell? och "förföljelse av kristna" på topp tio. SD:s ord är så långt från kyrkans öppna och varma kärleksbudskap man kan komma. SD:s potentiella kyrkopolitiker för den kommande mandatperioden i Filipstads kyrkofullmäktige borde läsa Markusevangeliet 10:13-16 om och om igen, och då speciellt Jesus ord till lärjungarna som visade bort barn som burits fram till honom: "låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in".