Presentationen av årets pristagare av Nobelpriset i litteratur brukar följas med spänning på Filipstads bibliotek.
Årets pristagare Abdulrazak Gurnah blev ett överraskande val, men på bara några sekunder kunde bibliotekschefen Jan Fröding leta fram boken Den sista gåvan bland hyllorna.
– Han fanns inte med bland förhandstipsen, säger han.
En av årets höjdpunkter på biblioteket i Filipstad är den årliga presentationen av pristagaren för årets Nobelpris i litteratur.
Årets pristagare, Abdulrazak Gurnah från Storbritannien med rötterna i Zanzibar, sågs som ett oväntat val.
– Jag tycker att det är lite spännande att Svenska akademien hittar och lyfter fram författare som inte är allmänt kända men som kan vara minst lika bra som de som är allmänt kända, säger Jan Fröding som är kultur- och bibliotekschef i Filipstad.
Svenska akademiens ständige sekreterare Mats Malm presenterade årets pristagare under en presskonferens. Foto: Filip Kowalski ”Få se nu, Guillo, Gustavsson och Gurnah! Vi har ett exemplar!, säger Jan Fröding när han letar efter boken Den sista gåvan bland hyllorna. Foto: Filip Kowalski Jan Fröding kunde konstatera att det fanns två titlar bland Abdulrazak Gurnah s verk som hade blivit översatta till svenska. Foto: Filip Kowalski Abdulrazak Gurnahs bok finns i ett exemplar på Filipstads bibliotek. Det finns även ett exemplar i Lesjöfors bibliotek. Foto: Filip Kowalski
Genom en databassökning kunde han snabbt få fram att Abdulrazak Gurnah hittills har fått två titlar utgivna på svenska.
– Det är Paradiset från 2012 och Den sista gåvan från 2014, säger Jan Fröding och konstaterar att det finns fler titlar som ännu inte har blivit översatta från engelska till svenska.
I Filipstads bibliotek finns ett exemplar av boken Den sista gåvan. Det finns även ett exemplar av samma bok på biblioteket i Lesjöfors.
Efter att Nobelpristagaren hade blivit offentlig vid 13-tiden under torsdagen tog det tio minuter innan Filipstadsbibliotekets enda exemplar av Den sista gåvan blev reserverat av en person som ville låna boken.
– Men tio minuter tycker jag ändå är ganska lång tid i sammanhanget - det brukar gå snabbare, säger Jan Fröding och ler.