Hennes son Ahmed, 18, sköts ihjäl på en gångbana i Stockholmsförorten Hjulsta.
Nu berättar mamma Koos om sonens uppväxt i Filipstad – och hur socialtjänsten placerade honom i ett av landets mest gängkriminella områden.
– Jag förlorade min son. Jag gjorde allt jag kunde för honom, säger hon.
Hon rattar vant bilen genom de förmiddagstomma gatorna i Filipstad. Förbi pizzerian och Mr Chicken, Stora torget och över ån. Platser hon passerade hundratals gånger då hon var ute och letade efter sin tonårige son Ahmed.
– Som mamma misstänkte jag att något inte stod rätt till. Då började jag följa efter honom, jag ville se vilka han umgicks med, var han brukade vara och vad de gjorde, säger Koos Hussein Ali.
Det har gått ett år och nio månader sedan Ahmed sköts ihjäl på en gångbana i Stockholmsförorten Hjulsta, vid 20.50 på kvällen tisdag 17 mars 2020.
”Flyttade honom till värre plats”
Minnet av honom är fortfarande levande och hon är fortfarande kritisk till myndigheternas agerande – som indirekt ledde till att hennes son blev ett av offren i det pågående gängkriget.
– Jag försökte rädda min son så han inte skulle hamna i de här narkotikakretsarna, men socialtjänsten flyttade honom till en ännu värre plats där det finns konflikter, gäng och narkotika. Jag tyckte inte om det, säger Koos.
Hon fortsätter:
– När jag argumenterade och sa att jag ogillade placeringen i Stockholm så hänvisade de till LVU-lagen. De sa att du kan inte bestämma som förälder, utan den enda rätt du har är att vi informerar dig om vad som händer. Då kände jag mig maktlös som mamma.
Koos var nybliven änka och gravid då hon flydde krigets Somalia 2008 för att få ett bättre liv för sig och sina då fem barn. Efter några kortare vistelser i olika städer i Sverige hamnade hon och barnen i Filipstad där de bott sedan dess.
Följde efter sonen
Ahmed, näst äldst i syskonskaran, var en pojke som tyckte om att spela fotboll, som skötte sig i skolan och hjälpte sin mamma och sina småsyskon.
– Efter skolan när han kom hem brukade han städa sitt eget rum, sen gjorde han ärenden åt mig innan han gick ut till kompisarna, säger Koos.
Men när Ahmed kom in i tonåren började han umgås med nya personer, vara ute sent på kvällarna och inte hjälpa till hemma som han gjort förut. Det var då Koos började misstänka att sonen höll på att hamna fel – och hon valde att börja skugga honom för att ta reda på vad som skedde.
– Under ett år ungefär försökte jag klara mig på egen hand och hjälpa Ahmed. Under den tiden blev jag väldigt härdad, men jag insåg till slut att jag behövde hjälp.
Hon kontaktade socialtjänsten och de startade en utredning. Samtidigt blev läget akut, Ahmed greps för misshandel, diagnostiserades med ADHD och dömdes 2018 till LVU, lagen om vård av unga. I juli samma år placerades han på ett LVU-hem i Mariestad.
– Ahmed ville inte följa med. Men jag försökte prata med honom och trösta och sa att det var det bästa sättet, säger Koos.
Farozon
Men sonen hamnade i konflikt med personalen och flyttades till ett låst behandlingshem i Stockholmsområdet. Det var där Ahmed lärde känna personer med kopplingar till den gängkriminella miljön i Järvaområdet.
När socialtjänsten i Filipstad några månader senare beslutade att flytta honom till ett familjehem i Stockholm började han hänga i Järva. Polisen la märke till honom och ringde flera gånger hem till Koos och förklarade att hennes son befann sig i en farozon.
Efter att polisen även kontaktat socialtjänsten flyttades Ahmed än en gång, den här gången till LVU-hem i Skåne där han var i nio månader fram tills han fyllde 18 år i januari 2020. Sen återvände han till Stockholm.
Koos protesterade högljutt då hon fick reda på planerna, men fick till svar att Ahmed var myndig och att han redan hade accepterat den nya placeringen i ett familjehem i Järva.
– Jag berättade för socialtjänsten hur jag kände mig som mamma och att de flyttade honom till Stockholm igen. Att polisen tidigare sagt att Ahmed befann sig i en farozon och att det inte spelar någon roll om han är 18 eller inte. Jag sa att för Guds skull jag vill inte att ni placerar honom i Stockholm. Men de stod fast vid det beslutet.
”Du behöver inte vara orolig”
Torsdag 12 mars 2020 stod Koos hemma i köket i Filipstad när det plötsligt knackade hårt på fönstret. Då hon tittade upp fick hon nästan en chock – utanför stod en leende Ahmed:
– Han sa till mig att det var en överraskning, jag ville överraska dig. När vi kramades så kände jag att han är mycket längre, mycket större än mig. Jag sa till honom att du har blivit lång, du har blivit stark.
De följande dagarna pratade Koos och Ahmed i timmar om allt och ingenting. Hon Facetimade med släkten i Somalia för att visa att hennes son var hemma på besök, hon lagade Ahmeds favoritmat köttgryta och ris och han gav sig i kast med att börja hjälpa sin mamma att organisera i bostadens alla skåp och lådor.
– Ahmed sa ”Mamma du behöver inte vara orolig längre, jag kommer gå rätt väg nu. Jag håller inte på med de här sakerna längre.” Han ångrade väldigt mycket vad han gjort tidigare och varför det blivit som det blivit, säger Koos.
Han förklarade även att han börjat läsa upp sina betyg på Komvux och fått en praktikplats i en butik. När han åkte tillbaka till Järva i Stockholm på söndagskvällen kändes allt ljust och positivt.
Drygt två dygn senare, strax innan midnatt tisdag 17 mars, vaknade Koos av att polisen knackade på dörren:
– Polisen säger din son dog. Jag frågade hur, vad har hänt? Sen försökte polisen förklara för mig och sa att det var någon som sköt min son. För mig är det fortfarande inte verkligt att det hänt.
Sköts ihjäl på gångbana
Det var tre timmar tidigare, klockan 20.54, som polisen hade fått första larmsamtalet från boende i Hjulsta om att de hört flera höga smällar i närområdet. En stund senare hittade de Ahmed skottskadad på en gångbana. Han fördes med ambulans till Karolinska universitetssjukhuset i Solna men skadorna var så svåra att han avled.
Bara några dagar senare greps sex män i åldern 19-25 år, flera av dem med kopplingar till kriminella gäng i Järva, misstänkta för mordet på Ahmed. Tre häktades misstänkta för mordet, men släpptes senare då bevisen mot dem inte var tillräckliga.
I nuläget har ingen person dömts för att ha skjutit ihjäl Ahmed.
– Men det hjälper inte om någon döms, jag har redan förlorat min son, säger Koos.
Hon har fortfarande svårt att prata om dagarna närmast efter sonens död, tårarna är nära att bryta fram då hon fortsätter:
– Minnet försvinner aldrig, jag kommer ihåg varenda timme med honom.
Efter Ahmeds död var Koos i Stockholm flera gånger och pratade med poliserna som utredde mordet. De erbjöd även att följa med henne till platsen där hennes son sköts ihjäl men hon har valt att inte besöka Hjulsta.
Kommunen: Inget fel
I dag fokuserar hon i stället på sina åtta barn som fortfarande lever.
– Jag är troende så jag tänker att hans tid var slut. Var och en har sin tid att leva och hans tid var över. Jag gjorde allt jag kunde för honom, nu måste jag tänka på de andra barnen, säger Koos.
Hon hoppas samtidigt att politiker och myndigheter arbetar ännu mer aktivt för att motverka gängkriminalitet och att ytterligare människor skjuts ihjäl.
– De måste arbeta mer förebyggande och hindra att det fortsätter så här, de måste begränsa de här skjutningarnas annars blir det kaos, säger Koos.
Dagen efter mordet på Ahmed inledde socialtjänsten i Filipstads kommun en utredning om eventuella missförhållanden eller risk för missförhållanden i samband med deras beslut som berör Ahmed. Nio dagar senare kom svaret. Kommunen konstaterade att de inte agerat felaktigt och händelsen Lex Sarah-anmäldes inte till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.
”Händelsen bedöms som allvarlig men inte förorsakad av verksamheten, se separat utredning” står det i dokumentationen som NWT tagit del av. Följt av ”Händelsen är inte att bedöma som allvarligt missförhållande enligt lex Sarah.” och ”Händelsen är inte att bedöma som risk för missförhållande enligt lex Sarah”.