Konstnären Gerd Göran fortsätter att skapa, även om ögonen inte ser som förr. Nu blir det greppvänlig textil och färgstarka inre bilder.
– Man kan leka med tanken och fantisera. Det kan alla göra, säger hon.
Onsdagen den 5 januari fyller hon 103.
– När man blir över 100, så är det lite särskilt, konstaterar hon när NWT ringer upp några dagar före födelsedagen.
Hon är hemma i Sångshyttan utanför Hällefors, där hon bor i ett vackert gammalt hus med utsikt över sjö och skog. Hon låter pigg på rösten; svarar på andra signalen och har en bra känsla inför sin 103-årsdag.
– Det känns bra. Jag fattar liksom inte att jag har alla de här åren. Det märks ibland, men jag mår bra och jag är glad. Jag vaknar med glädje!
Mjukar upp med qi gong
I ett reportage inför hennes hundraårsdag dansade hon hemma i köket.
Har du dansat nåt idag?
– Jag har i alla fall haft qi gong här på morgonen. Man kan vara lite stel i kroppen, men man får mjuka upp den, säger hon.
Hon håller igång både kropp och knopp: böcker är ett fortsatt viktigt inslag i hennes vardag. Hon ser dåligt numera, men läser mycket ändå:
– Det finns ju talböcker och jag kan läsa med stor intensitet. Jag kan gå in i det och resa med åt alla håll, säger hon.
"Drömmer mycket”
Hon målar inte längre, men kreativiteten tar nya vägar.
– Jag ser inte så bra, men jag kan väva. Jag klipper mattrasor och väver och så kan jag sitta och virka och även rita på måfå. Man har det i händerna och vet hur man ska göra, säger hon och lägger till:
– Man kan leka med tanken och fantisera. Det kan alla göra.
Efter ett långt konstnärsliv kommer bilderna fortfarande till henne.
– Jag har övat mig i alla år i att ligga och tänka ut saker. Jag drömmer mycket och håller mig igång. Jag kan drömma fantastiska saker och när jag vaknar ser jag färger i hela rummet!
Klippande systrar
En av höjdpunkterna under hennes 2021 var en uppmärksammad utställning i Arvika, i konsthallen.
– Tillsammans med min syster. Hon skriver och klipper i papper och jag klippte i tyg och det blev väldigt lyckat, säger hon, men lovar inget mer i den vägen inför det kommande året.
– Jag tror inte att vi ska samla oss till något mer, men jag vet inte. Man ska aldrig säga aldrig, säger hon och skrattar.
”Behöver inte vara slut”
Hon avslöjar att hon får en del förfrågningar om att ställa ut målningar hon har på lager från sin långa skapande tid:
– Det behöver inte vara slut bara för att man inte gör nya saker. Vi får se när vi kan få till det, säger hon och påminner om att pandemin gör alla utställningsplaner lite osäkra.
Också födelsedagsfirandet blir pandemianpassat.
– Jag brukar ha vänner som kommer från Hällefors, men det är inte tider för att samla så många nu. Men jag har tre döttrar som kommer att vara här. Jag vill inte sätta igång för mycket, utan ta det lite försiktigt. Jag är vaccinerad tre gånger och det är viktigt, och alla som kommer hit är också vaccinerade, men man får ändå vara försiktig, säger hon.
Till sist: med snart 103 års erfarenhet – vilka år i livet tycker du varit bäst hittills?
– Oj, det är så olika tider, hur ska man kunna jämföra? Först är det ungdomstiden och sen gifter man sig och så kommer barnen, det är så särskilda tider. Man har alla sina år med sig tycker jag; man kan minnas hur det var. Men när jag var 50, 60, 70 tyckte jag att jag målade som bäst. Det tar sin tid att hitta fram till sig själv!