I köket hos Big Hill Lodge är det 26-årige kocken Robin Jobs som leder matlagningen.
Han vill sätta sin egen prägel på gästernas matupplevelse, samtidigt ställer han sig ödmjuk inför traditionen som företrädaren Inger Stjernlöf byggt upp under många år i Filipstad.
– Det är stora skor att fylla. Hon har alltid varit noga med kvaliteten – att det som serveras ska vara god husmanskost, säger han.
Tempot är högt inne i köket på Big Hill Lodge.
När lunchgästerna kommer fylls det snabbt på med beställningar av veckans kött-, fisk- respektive vegetariska rätter. Tempot skulle säkert kunna knäcka den bästa, men mitt i rushen står Robin Jobs lugn som en filbunke och lägger upp sotad kummel på tallrikarna.
– Det är kul att leka med eld, svarar han med ett leende på frågan om varför "sotad” tycks har blivit ett vanligare begrepp på menyn under det senaste året.
Och tillägger:
– Vi började någon gång med det, sen fastnade jag för det på något sätt. Jag vet inte varför det blev så. Men det ger maten lite mer karaktär, det blir lite mer grillkänsla men utan grill.
Utbildning fick betydelse
När leksingar hamnar i Värmland brukar det ofta handla om att de skrivit på ett lukrativt avtal med Färjestad, men i Robin Jobs fall är det Big Hill Lodge som lyckats att göra ett starkt nyförvärv till sitt kök.
Calle Stjernlöf, som driver Big Hill Lodge, skulle kunna skicka en passning med tacksamhet i riktning mot Gammelkroppa skogsskola – för det var så rekryteringen blev möjlig.
– Jag hamnade här på grund av att min flickvän (Frida Gran) skulle börja plugga på Gammelkroppa för att bli skogstekniker. Vi bodde i Umeå innan dess där hon studerade till jägmästare. Men i och med pandemin blev Umeå väldigt långt bort från familj och vänner – Frida är från Åmål och jag är från Leksand, berättar han.
När det blev tal om distansundervisning i allt större utsträckning började paret att se över sina möjligheter att flytta söderut igen, närmare familjerna och vännerna. Och det var då som Filipstad blev ett alternativ.
– Det var då som utbildningen i Gammelkroppa dök upp för henne, den var likvärdig och lite kortare. Och rent geografiskt ligger Filipstad perfekt mellan Åmål och Leksand - det var på den vägen vi hamnade här, berättar han.
Bra känsla på jobbet
Redan innan flytten gick söderut la Robin Jobs ut några krokar om att han var tillgänglig som kock i Filipstad. Big Hill Lodge nappade.
– Dagen vi flyttade hit hade jag det mer eller mindre klart med jobb, säger han.
Och hur känns det att jobba på Big Hill Lodge idag?
– Jag trivs jättebra, för mig passar det perfekt. Tidigare har jag jobbat mycket på kvällsrestauranger och då har jag och Frida gått om varandra. När jag nu jobbar dag kan vi ses oftare. Och så är det här en bra restaurang, det känns bara bra.
Han är 26 år, men har redan hunnit med mycket inom restaurangbranschen.
– Jag har drivit två egna restauranger i Leksand, sen har jag säsongat mycket i Varberg och Sälen. Jag har även bott och jobbat två år i Funäsdalen - och det var också där som jag och Frida träffades, berättar han.
Om man får köra dig genom en fördomsprofil, kopplat till orterna som du har nämnt, är det lätt att anta att du gillar att laga vilt och ta inspiration från naturen i din matlagning?
– Ja, det har blivit mycket åt det hållet, framförallt i Funäsdalen. Där hade vi mycket ren som är närodlat. Så jag har jobbat mycket med vilt och närproducerad mat.
Två drömyrken
Han börjar att närma sig att kunna räkna in tio år inom branschen.
– I åtta år har jag varit legitimerad kock, men jag har även jobbat i restauranger under skolgången, säger han.
Vad var din väg in i köket? Jag inbillar mig att om man kommer från Leksand så vill man hålla på med hockey?
– Jo, och jag har spelat hockey. Drömmen som liten var att antingen bli hockeyproffs eller att bli någon slags fastighetsskötare som skulle få köra gräsklippartraktor. Men så har mina systrar jobbat inom restaurangbranschen och lite på den vägen är det. På sommarlovet innan gymnasiet gjorde jag praktik på ett hotell i Tällberg - jag fick jobba som servitör och tyckte att det var kul. Det var socialt och man fick träffa människor - och det var lätt att lära sig yrket och utvecklas.
Inledningsvis var det servitör- eller bartenderspåret som lockade mest, men vägen ledde honom in i köket.
Fisk är roligast
Lagar han mat hemma går han gärna åt det enklare hållet, men när han tar på sig kockmössan får det gärna bli det lilla extra.
– Jag tycker att jag är bra på att laga fisk, det är det jag tycker är roligast - det är mest känsligt och där det krävs mest fingertoppskänsla för att det ska bli bra, säger han.
Han vill gärna skapa menyer som tilltalar alla gäster. Big Hill Lodge har sin vildsvinsfärsbiff som en slags signaturrätt och den kommer att ha sin givna plats på menyn även fortsättningsvis, men för restaurangen gäller det också att hitta andra rätter som faller gästerna i smaken. Robin Jobs har ambitionen att bygga vidare på matkulturen som Inger Stjernlöf har skapat, men vill också sätta sin egen prägel.
– Det är en väldig hög standard vi har här, den ska hållas. Samtidigt finns det utvecklingspotential också, säger han.
Det måste väl kännas roligt att jobba under de förhållandena?
– Ja, det är kul. Det tilltalar mig mycket - dels att veta att det var väldigt bra innan, dels att min vision är att alltid försöka bli bättre.