Anropsstyrda linjen i Nordmark: ”Skapar krångel för folk utan bil”

Glesbygdens invånare har sedan några år tillbaka använt anropsstyrda bussar för att ta sig in och ut ur större städer.

Situationen skapar problem för många av byarnas invånare, Värmlands trafiks trafikchef menar att den anropsstyrda linjen är en tråkig nödvändighet.

Att röra sig in och ut ur städer är olika svårt beroende på vart man bor. Vi på FT bestämde oss för att pröva exakt hur svårt och anropade en buss till Nordmark vid hållplatsen Grundsjön. Bussen åker endast vid bokningar och den åker enbart på onsdagar och fredagar. Om man sedan vill ta samma anropningslinje hem blir det snävt med tid, bussen ankommer i centrum runt elva och vänder sedan kl 15* vilket inte ger besökarna speciellt lång tid i stan.

I chaufförssätet sitter Tina Axelsson som jobbar för Rudskoga taxi. Värmlands trafik och taxiföretaget arbetar gemensamt för att åka på de anropsstyrda linjerna. Tina tycker att valet att avskaffa tidigare kollektivtrafik är udda.

– Idag måste boende här förlita sig på sina bilar och om man inte har en bil så blir det svårt. Vi åker bara på onsdagar och fredagar vilket innebär att potentiella passagerare får anpassa sig, säger hon.

Vid nästkommande station hoppar Maria Bäckelin på bussen, Tina verkar känna igen henne sen tidigare. Det visar sig att att Maria är stammis och att hon åker bussen minst en gång varannan vecka. Hon berättar om hur områdets trafiklinjer successivt minskat under en längre tid.

– För länge sedan åkte det en busslinje här varje dag som tog oss in och ut ur stan. Den försvann sedan plötsligt och ersattes då med möjligheten att åka skolbussen in på morgonen och ut på eftermiddagen. För en tid sedan försvann även denna och ersattes av den anropsstyrda linjen, säger hon.

När Maria har ärenden inne i Filipstad eller Karlstad får hon anpassa sig efter den ibland lilla tiden hon har. När bussen ankommer till Filipstads centrum har hon några timmar på sig innan hon måste stå beredd på stationen för att inte missa returresan.

– Det innebär mer planering i allmänhet om jag ska hinna med alla mina ärenden. Ibland får jag bortprioritera vissa saker, ett besök hos frisören kan till exempel bli svårt, säger hon.

Tillsammans med svårigheterna som skapas för resenärerna försämrar situationen också turistmöjligheter i Nordmark. Om en turist vill besöka byn och uppleva gruvhistorian måste denne ta sig till platsen med bil.

– Jag tycker att det var ett udda val av företaget. Tidigare rörde sig ändå en del passagerare in och ut ur stan, men i och med de senaste förändringarna har antalet minskat rejält, säger Tina som sett skillnaden i mängden folk hon skjutsar.

”Vi kan inte köra tomma bussar”

Värmlands trafik menar att trafiken i glesbygden inte minskas på måfå, det görs analyser av trafiken och baserat på statistiken skapar linjerna.

– Våra analyser visar att Nordmark till exempel knappt har några dagliga resenärer. Det är bättre att sänka mängden trafik än att köra tomma bussar, säger Markus Bergman, trafikchef på Värmlands trafik.

Finns det inte risk för att det beslutet minskar till exempel turismen till Nordmark?

Markus menar att de måste prioritera lite olika beroende på vilken by och situation det handlar om.

– Ibland måste vi prioritera bort och det blir inte alltid bra åt båda hållen, fortsätter Markus.

Han poängterar också att prioriteringen ofta leder till tillväxt i andra byar.

Hur ser framtida projekt för glesbygden ut?

– Jag hoppas och tror på bättre möjligheter. Vi har flera projekt på gång just nu. Nya linjer som kan röra sig i glesbygden bland annat, säger han.

Utöver framtidens projekt verkar det även som att möjligheten att åka med skolbussen kan komma tillbaka.

– I nuläget orsakar skollagen hinder i situationen, skolbussar hanteras separat från resterande kollektivtrafik men vi vill ändra på detta, säger Markus Bergman.

I nuläget är det tufft för boende i glesbygden att röra sig in och ut ur större orter. Men framtiden rymmer förbättringar som förhoppningsvis skapar bättre förutsättningar för resenärer som Maria Bäckelin.