FT besöker Skarphyttan - En by med vacker natur och spännande historia

Intill sjön Skarpen finns en mängd röda timmerstugor, och ruiner från en masugn som påminner oss om det förflutna. Idag är det mindre än ett dussintal personer bosatta i byn men invånarna stortrivs i vilket fall.

När vi kliver ur FT-bilen hör vi en porlande bäck i bakgrunden, utöver det är det nästan helt tyst. Invånarna i byn menar att tystnaden är en av anledningarna till att de flyttade till byn.

– Det är helt gudomligt att spendera tid här, säger Håkan Östby som ägt sommarhus i Skarphyttan i många år.

Hans svärmor köpte huset och det har ägts av familjen sen dess. Håkan bor i Storfors delar av året men gillar att spendera sommarperioden i Skarphyttan. Friluftslivet i området erbjuder många möjligheter för skogsälskare.

– Det blir mycket sjöliv när man är här, bland annat fiske och kräftfiske, säger han.

En granne till Håkan nämner att liknande faktorer fick dem att flytta till byn. Sofia Hjort flyttade från Falköping med sin make för två år sedan.

– Vi har alltid velat ha en sjötomt och här fick vi chansen, inte ett dåligt sjöläge heller, säger hon.

Sedan dem flyttat in har det blivit en del renovering i deras hus, som byggdes 1948.

När de inte renoverar huset gillar de att spendera tid i naturen. Området erbjuder många fina vandringsleder.

– Man kan gå härifrån hela vägen till Loka Brunn, nämner hon.

Sofias hus är faktiskt ett av de nyare husen i Skarphyttan. Många av husen som står i området är flera hundra år gamla. Håkan berättar om byns historia.

– En gång i tiden rörde det sig över ett hundratal människor här, i skogen finns rester kvar från en masugn som använts tidigare, berättar han.

Utöver masugnen brukade byn ha en egen skola och ett fotbollslag. En bit från sjön hittar man också en gård där Carl von Linnés medhjälpare växte upp en gång i tiden.

Skarphyttan har en djup historia som kan utforskas genom att traska runt i skogarna runt byn. Trots att befolkningen minskat i antal så hörs fortfarande livspulsen tydligt. Nytt folk flyttar till byn än idag för att njuta av den sköna naturen och tystnaden.