Jesper om kärleken till Lesjöfors och varför han inte längre äter rulltårta

Utan Jesper Gjermandsen skulle det inte finnas så mycket till föreningsliv i Lesjöfors. Det menar i alla fall många av de som tipsat FT om hans engagemang i bygden.

Jesper Gjermandsen är en av de utvalda i FT:s artikelserie ”Föreningarnas hjärtan” – om eldsjälarna vi kanske inte alltid ser men som gör grovjobbet.

”Dä ordner sä mä skridskor bar dä finns is” är 27-åringens motto.

Jesper Gjermandsen föddes in i föreningslivet. Med sina 27 år på nacken är det inte många dagar han inte ägnat sig åt de klubbar han är engagerade i.

– Bandyn är det som tar mest tid, sen har jag ju fotbollen och innebandyn också, säger han.

Vad gör du i de olika föreningarna?

– Jag spolar is, jag kör till träningar och matcher, jag klipper gräs, jag spelar och så ingår jag i ett spelarråd i Lesjöfors fotboll där man kan komma och prata med oss om saker man till exempel inte kan prata med tränaren om.

Hur orkar du med allt?

– Jag får göra det jag tycker är kul.

Jesper berättar att hans mamma och pappa flyttade till Lesjöfors 1989. För att komma in i bygden var delaktighet i föreningslivet extra viktigt.

– Mamma kommer här ifrån från början, så hon flyttade egentligen hem igen.

Jesper spelade sin första A-lagsmatch i bandyn som 15-åring. Han har dock ett väldigt specifikt minne ifrån premiärmatchen.

– Vi mötte Mosserud borta, och vann med 6-3, eller nått sånt. Det jag minns mest är väl kanske när jag fick en utskällning av Mattias Olsson efter att ha ätit en bit rulltårta i pausen. Han sa till mig ”man kan inte äta sån där skit i halvtid av en match”, det var ett välkomnande in i A-laget det. Jag har inte kunnat äta rulltårta sedan dess, säger han och skrattar.

Han tillägger:

– Anledningen till att vi fick fika var att några i vårt lag från brandkåren hade hjälpt en spelare från Boltic när han kollapsade under en tidigare match på Stålvallen.

Vad är det som gör att du värnar så mycket om Lesjöfors?

– Här är det så gött för alla känner alla, men det krävs olika sätt att hålla bygden levande, och då är föreningslivet en mycket viktig del.

Som en äkta Lesjöforsare ligger bandyn Jesper närmast hjärtat. Bygden har alltid förknippats med just bandy efter deras storhetstid med Bandybaronerna på 60- och 70-talet.

Dock vittnar Jesper om en negativ trend inom sporten.

– Vi har ingen ungdomsverksamhet längre, de flesta tröttnar under gymnasiet. Det är även en väldigt väderberoende sport, det blir mer och mer in till Filipstad, två gånger i veckan åker vi dit för att träna.

Ser du någon framtid för bandyn?

– Njea, men spelas det bandy på Stålvallen så kommer det folk!

Vad hade du gjort om du inte var så aktiv inom föreningslivet?

– Då hade jag nog bara suttit hemma! De flesta man känner är ju sådana man sportat med.