För mycket. För lite. För skitigt.
Så kan man sammanfatta alla problem som har med vatten att göra.
Det säger Berit Arheimer från Kristinehamn, som är professor i hydrologi på SMHI.
Hon råder värmlänningarna att se om sitt hus när klimatet blir allt varmare.
Berit Arheimers väg till hydrologin liknar mer en meandrande flod än en spikrak kanal.
– Det är ju ingen som vet vad det är, det visste inte jag heller.
När hon gick på Brogårdsgymnasiet fanns det informationslappar om olika yrken och eftersom hon ville jobba utomlands och med bistånd fastnade hon för naturgeograf.
– Då skulle man få jobba med bistånd och markvård och människor, så jag tänkte att ”det lät ju kul”.
Efter studier i Lund – med fältkurser i Tunisien och en fältstudie i Venezuela – sökte hon doktorandtjänster på temat vatten i Linköping. Hon hoppades på en internationellt inriktad tjänst, men fick en med svensk inriktning. Efter att ha svalt besvikelsen tackade hon ja och fick kontakt med en adjungerad professor från SMHI. Där har hon nu jobbat i över 25 år, sedan ett drygt år som professor i hydrologi.
Vad är hydrologi för något?
– Det betyder läran om vatten och då är det sötvatten man tänker på. Det är en väldigt liten del av allt vatten som är sötvatten och ännu mindre är tillgängligt vatten.
Men det är dyra droppar: livsnödvändiga för att vi ska kunna dricka, odla, laga mat och tvätta oss.
– Vi bor ju på en vattenplanet och består själva mest av vatten, säger Berit Arheimer med ett skratt.
Slöt cirkeln
SMHI märker ut sig jämfört med andra liknande institut. Här finns både meteorologi, hydrologi, oceanografi (vetenskapen om havet) och klimatforskning. Klimatmodellerna kräver mycket datakraft och den har hydrologerna dragit nytta av i sina beräkningssystem. Det har gjort Sverige bra på global hydrologi – och gett Berit Arheimer det där internationella jobbet som hon drömde om en gång, fast inom SMHI.
– Till slut slöt sig cirkeln, så jag kom tillbaka till att jobba i utvecklingsländer och med biståndsfrågor, så det känns väldigt bra.
Hon berättar att uppväxten i Kristinehamn och särskilt hennes pappa präglade henne.
– Jag var fyra första gången vi var ute och fjällvandrade och vi var ute mycket i naturen på helgerna. Han tittade just på landskapet och förklarade. Just Klarälven är ett skolexempel på hur en älv gräver ner sig och meandrar fram och formar hela landskapet runt omkring.
I dag har hon inga släktingar kvar i Värmland, men hälsar på vänner emellanåt.
Börja varna
I Sverige tar vi för givet att vi får varningar när det drar ihop sig till extremväder: skyfall, snösmockor, höga flöden eller värmeböljor. Men så ser det inte ut överallt och bristen på varningssystem har ett högt pris: både i liv och egendom.
– Internationellt är det många som dör i kraftiga översvämningar. Just nu är vi i Moldavien och vi är i Västafrika, Etiopien och Zimbabwe och jobbar med att sätta upp prognos- och varningstjänster.
Förra året drabbades Nigeria och andra västafrikanska länder och även Pakistan av svåra översvämningar. Båda katastroferna förvärrades av människans växthusgasutsläpp och risken är att liknande händelser sker oftare i ett varmare klimat.
– Nigeria är väldigt utsatt. Det är flacka områden och så kommer vattnet plötsligt långt ifrån. Det kan bli som en flodvåg och det kan stiga väldigt snabbt så att folk inte hinner undan.
Strömt vatten behöver inte bli särskilt djupt för att bli farligt. Berit Arheimer drar en svensk parallell:
– När man vadar över en jokk i fjällen behövs det inte mycket vatten förrän det blir svårt att stå på benen.
Räddar tusentals liv
En varning ett par dygn i förväg kan göra stor skillnad.
– Vi har ett exempel från Nigeria där vi lyckades varna och de evakuerade en hel by. I ett annat exempel fanns ett kraftverk uppströms så de kunde stänga luckorna och då blev inte översvämningen fullt så kraftig och det sparade många tusen liv.
Med lite förvarning hinner människor få med sig fler tillhörigheter – inte minst djur, som de ofta är beroende av för att försörja sig.
Avståndet mellan Nigeria och Värmland kan tyckas långt. Men översvämningar är ett problem även här, vilket blev särskilt tydligt för drygt 20 år sedan när först Glafsfjorden och sedan Vänern svämmade över efter en höst av intensiva regn.
Sommaren 2018 var det snustorrt i stället, bränder härjade och skördarna torkade bort.
Vad skulle du säga att vi har att vänta oss i Värmland i ett varmare klimat när det gäller vatten?
– Det blir mer oförutsägbart och de här översvämningarna som kommer via direkt nederbörd kan hamna var som helst.
Se om sitt hus
Hon tycker att alla kommuner behöver gå igenom och se hur ett skyfall, likt det i Gävle år 2021, skulle slå. Hon råder också värmlänningarna att bokstavligen se om sitt hus.
– Att folk skaffar backventiler, så att inte avloppsvattnet rinner in i husen. Att vara beredd på att det faktiskt kan komma skyfall så att man inte har släktklenoder och alla fotografier i källaren.
Samtidigt som människans utsläpp gör klimatet allt varmare och nederbörden mer extrem vill många av oss bo nära vattnet.
– Man bygger där man inte byggde förut, för att man visste att floden skulle ändra sig. Nu tänker vi mer kortsiktigt och vill ha sjöutsikt. Vi vill titta på vattnet och glömmer att det varierar.
Mildare vintrar ökar risken för översvämning vintertid, när ingen växtlighet suger åt sig något och avdunstningen är mycket mindre.
– Sedan har vi själva reglerat vattnet väldigt mycket och vi har dikat och asfalterat och ändrat avrinningen.
Medvetenhet
Hon pekar på vikten av medvetenhet hos den som letar efter drömboendet.
– Ska man köpa den där villan som ligger precis vid vattnet? Då ska man ändå veta att "nu tar jag en jättestor risk, men jag är beredd att göra det”, så att man inte känner sig lurad.
Varmare luft kan hålla mer vattenånga, men värme gör också att avdunstningen ökar, så att det blir torrare. Historiskt har Sverige varit för blött snarare än för torrt, men nu väntar en delvis ny verklighet.
– Vi är inte bra på torka och vi är inte bra på åtgärder mot torka heller, för det är något vi inte är vana vid i Sverige, så där kan vi lära oss av andra.
Vi kan alltså få både för mycket och för lite vatten. Men det kan också vara för skitigt. I SMHI:s modeller finns även den aspekten med.
– Vi kan räkna på närsalter, sediment, smittbärande ämnen och vi räknar på plast, mikroplast håller vi på med nu. Det är ett stort problem, särskilt i haven.
I framtiden behöver vi vara mer varsamma med vattnet, använda mindre och gärna ha några dunkar dricksvatten hemma för att klara en plötslig kris.
– Vi har tagit vattnet väldigt mycket för givet, men vi kan inte göra det längre.