Klasse Möllberg har stått på scen och underhållit i dryga 57 år. Han är Banarne och reseledaren Mackan med hela svenska folket, han har skrivit kokböcker, sjungit i Smurfland och joddlar. Och tillsammans med Electric Banana Band har han uppnått kultstatus flera gånger om.
Dessutom har artisten rötter i Värmland och Filipstad. FT fick en exklusiv telefonintervju med den folkkäre artisten som sedan många år bor i Strängnäs.
– Min far var född i Filipstad, så det innebär väl att jag är halvt värmlänning. Men det känns bara bra, det är väldigt fint i Värmland. Jag besökte Filipstad för länge sedan, säger Klasse som så sent som 2017 förärade Värmland ett besök i samband med invigningen av Klarhälja.
Klasses far styrde kosan från Filipstad och drog flyttlasset till Katrineholm där Klasse föddes och växte upp. Fadern tog sedermera anställning som vaktmästare på Läroverket där det arrangerades underhållning i aulan, den unge Klasse stod då allt som oftast bakom scenen på en pall och kikade in genom en lucka i dörren.
– Jag imponerades av dåtidens stora artister såsom Delta Rhythm Boys, Alice Babs och Ulrik Newman. I lekskolan minns jag att jag agerade konferencier på en julavslutning och upptäckte att jag tyckte om när publiken skrattade. Jag ville göra folk glada, förklarar Klasse.
I familjen Möllbergs hem fanns ett piano och Klasses föräldrar hyrde också flera instrument som fanns att tillgå för den som var intresserad.
– Jag tog pianolektioner men tyckte att det var dötråkigt. Då provade jag att spela klarinett, men det var tråkigt att sitta och tuta själv. Jag spelade in melodin på band och spelade andra stämman till mig själv, men gav upp efter fyra år, berättar Klasse som i vuxen ålder kom att inspireras av det något udda instrumentet såg, och numera är medlem i International Musical Saw Association. Han är för övrigt en av få svenskar som är medlem i sällskapet och har till och med varit med och tävlat i VM i såg. Han kom tvåa.
Trazan och Banarne
Vid 16 års ålder fick han en gitarr och lärde sig spela med hjälp av en ackordbok. Han kom senare att ingå i en trio, och på en spelning i Göteborg korsades hans och Lasse Åbergs vägar. Resten är historia.
– På hösten 1976 fick Åberg en förfrågan att göra jullovsmorgon, han frågade om jag ville vara med och jag sa ok. ”Inte en enda tomte kommer över tröskeln”, sa Lasse som istället skapade en programserie med djungeltema, kul snack och glad musik, berättar Klasse.
Varför tror du att programmet blev en sådan dundersuccé?
– Det var inget tillgjort barnprogram, det var rakt på med kul snack, nytt och samtidigt chosefritt. Jag gillar inte att man ofta försöker vara barnslig när det kommer till barnprogram, det behöver man inte vara, förklarar Klasse och tillägger att ingen kunde ana hur stort det skulle komma att bli.
Klasse är djupt förknippad med den roliga och charmiga rollfiguren Banarne, den joddlande apan som lever i ”Djungelen” tillsammans med Trazan.
– Ja, han är en rolig typ. Lite klurig och spontan, säger Klasse i ett försök att beskriva den numera kultförklarade figuren.
Och Banarne är i gott sällskap, det finns ett helt gäng andra figurer som Klasse gestaltat, såsom Hemliga Arne, Klasse Kock och Nicko i ena halvan i duon Pulver & Nicko. Möllberg gjorde även Klasses frukostklubb och Klasses julkalender på 1990 talet.
Electric Banana Band
Programmet med Trazan och Banarne lockade en stor publik, barn upp till 90 år, som artisten själv uttrycker det. Det var alltså inte bara barn, utan också vuxna tog till sig programmet och Electric Banana Band med Janne Schaffer. 2020 firade ”Bananbandet”, som Klasse stundom kallar bandet, imponerande 40 år och förra sommaren genomförde bandet sex konserter. Bland annat spelade de på Sölje Herrgård i Värmland som drivs av familjen Petré. Klasse berättar att sommarens spelningar inte är satta än, men de kommer garanterat att uppträda.
De största upplevelserna i karriären har Klasse upplevt tillsammans med bandet.
– 1997 fick vi en förfrågan om att spela på Hultsfreds Festivalen. Vi hade inte spelat på ett tag och repade bara i ett par dagar inför giget. Vi stod bakom scenen och undrade om vi hade någon publik överhuvudtaget, men när vi kom ut på scenen stod det 25 000 och sjöng med i låtarna. Det var fantastiskt.
Ett annat minne är från spelningen på Sweden Rock Festival i Blekinge.
– Publikens klädsel bestod av skinnjackor och kedjor, jag tänkte hela tiden; hur ska det gå? Vi äntrade den gigantiska scenen och framför oss stod 30 000 i publiken och alla sjöng med i våra låtar, och på Gröna Lund hade vi 25 000 i publiken, berättar Klasse lyriskt.
Tyngden på dalskidan
I unga år ägnade Klasse sig åt gymnastik, men hans stora passion är utförsåkning. Han är en få i Sverige som innehar både svensk-, fransk- och amerikansk skidlärarexamen, och passionen tog honom ända till i Mammoth Mountain i Kalifornien och Vail i Colorado där han jobbade som skidlärare i ett antal säsonger. Och vad skidor anbelangar, så har väl de flesta svenskar sett honom som reseledaren Mackan i Sällskapsresan II ”Snowroller”, vilken spelades in i den schweiziska byn Verbier.
– Det var fantastiskt kul att vara med i filmen, jag var nere i tre veckor och gjorde mina grejer. Jag minns speciellt den sekvensen när vi skulle åka nerför en lång offpist, solen sken och det fanns inte ett moln på himmelen. Vi fick flyga helikopter upp till bergets topp och fick instruktionerna: ”Nu vet ni att ni får bara en chans”. Det var med andra ord inte läge att trilla i repan, konstaterar Klasse.
Och fortsätter:
- Vi började köra och jag trodde inte att det skulle vara så långt som det visade sig vara, men det var fruktansvärt jobbigt! Filmen är ju numera kultförklarad, den sänds fortfarande ett par gånger om året, vilket naturligtvis är jättekul.
Linderholm
Under pandemin inledde Klasse ett samarbete med konstnären Lena Linderholm. Hon upplåter sitt konstnärliga hem och via bussresor besöker pensionärer hennes hem i Strängnäs, samt gör ett stopp i hennes butik och galleri i Stallarholmen.
– Efter avsmakad lunch brukade Gösta (Linderholm) underhålla, men eftersom han tyvärr gick bort för ett par år sedan, frågade Lena mig om jag ville spela och underhålla gästerna. Jag spelar alltifrån Taube och Olle Adolphsson till Beatles och allsånger. Det är jättetrevligt och pensionärerna utgör en väldigt trevlig och tacksam publik, tycker Klasse.
Middagsdirigent
Klasse har under många år ägnat sig åt publikanpassad underhållning både i Sverige och utomlands.
– Pianisten Curt Erik Holmkvist och jag underhöll på olika företagsmiddagar både i Sverige och i utlandet. Han gick tyvärr bort härom året, han var så fruktansvärt duktig. Curt Erik kunde verkligen spela allt, poängterar Klasse.
Möllberg var med och startade Fjäderholmarnas krog där han var delägare i åtta år, så kunskapen att organisera middagar sitter i ryggmärgen.
– Jag underhåller middagsgäster med en publikanpassad underhållning. Det innefattar såväl privata som stora och små företagsarrangemang och kunden och gästen är alltid i centrum, förklarar han.
Det viktigaste i konceptet är att driva middagen i ett harmoniskt och dynamiskt tempo och att väva in improviserad musikalisk underhållning och tal mellan maträtterna.
-Repertoaren består av alltifrån visor och swing, till Taube, Bellman och Vreeswijk, det är publiken som bestämmer och jag brukar avsluta med Electric Banana Bands egen allsångsbok. Maya pirayan uppskattas även av vuxna och låtens rörelser passar dessutom perfekt för stela axlar och ryggar, menar middagsdirigenten som också är väldigt noga med att inte svära på scenen, det är viktigt att hålla stilen.
Karriärmässigt, vilka drömmar har du framåt?
– Kanske att vara med i en film, eller göra en krogshow. Svenskarna är ju ett allsångssjungande folk, så kanske en krogshow som består av en bred underhållning med allsångstema, säger Klasse.
Han ser framåt och berättar att han är lite sugen på att ge sig ut på en rikstäckande turné och spela för pensionärsorganisationerna SPF och PRO. Efter dryga 57 år på scenen känner han, till mångas stora förtjusning, fortfarande glädjen och lusten till att underhålla en publik.
– Bokningen står öppen, skrattar Klasse.