Vid årsskiftet 2019 var han slut, både mentalt och fysiskt. Kraschen var total. Alkoholmissbruket hade kört Anders Samuelsson rakt ner i ett mörkt hål som han inte kunde ta sig upp ur för egen maskin. Nu ser livet annorlunda ut, snart är han färdig alkohol- och drogterapeut och han hoppas att hans berättelse ska kunna göra skillnad för någon annan.
Anders Samuelsson växte upp i Hällefors men gick i gymnasiet på Södra Viken i Sunne. Han beskriver det som den roligaste tiden i livet. Efter skolan återvände han till Hällefors för att börja jobba.
Livet var som för vem som helst i den åldern. Visst festade han en hel del men hade inte provat droger.
Om min berättelse kan hjälpa en annan människa till ett värdigt liv utan missbruk och beroende, då är det värt allting.
Det var vid 26-27-årsåldern som det övergick i ett missbruk. Det började med att han bröt armen och gick hemma.
– Jag drack mycket innan och det var mycket fest. Jag utvecklade ett fullständigt beroende. Av det mesta egentligen, säger han.
Det mesta innebar både droger och alkohol. Det gick väldigt snabbt från att han började till att han hade ett fullskaligt missbruk.
– Jag var sen i debuten.
Sen jobbade Anders Samuelsson i Stockholm.
– Där gick det fort för det var så normaliserat. Jag som redan var en beroendepersonlighet, det tog mig med full kraft, konstaterar han.
Framför allt var det amfetamin och bensodiazepiner.
2009 dömdes han till fängelse och då fick han en lång behandling på ett behandlingshem.
– Då styrde jag till större delen av mitt liv, säger Anders Samuelsson.
När han kom ut därifrån flyttade han ihop med en kvinna och startade familj.
– Det gick jättebra några år. Men jag hade inte sagt hej då till alkoholen. Drogerna ville jag inte ha i mitt liv, men alkoholen var något som jag ville ha kvar.
2015 separerade han och hans dåvarande sambo och då eskalerade drickandet på allvar.
Däremellan var det bara en ond cirkel, han byggde upp sitt liv för att sedan rasera det igen.
– Jobba sig upp, komma upp och sköta sig, få tillbaka familj och barn för att sedan krascha.
Han var med om en allvarlig arbetsplatsolycka 2018. Han skar sönder hela sin vänstra sida i en vattenbilningsolycka. Han stod i en kraftstation i Jokkmokk och råkade skjuta sig med 2300 bars tryck i bröstet.
– Jag höll på att stryka med.
I efterdyningarna av olyckan började han inse att han inte var odödlig. Någonstans där började även resan mot tillfrisknande.
– Den var inte spikrak.
Det blev några krascher.
Vid årsskiftet 2019 var han helt slut, både mentalt och fysiskt.
– Då kraschade jag totalt, då ville jag bara ha hjälp. Jag visste vad vad som funkade, säger han och syftar på när han slutade med droger tidigare.
Han konstaterar att missbruk inte är något man blir kvitt på egen hand.
– Man måste inse att man har slagit i botten, att man vågar be om hjälp. Många säger att det är en svaghet att visa sig sårbar och be om hjälp men egentligen är det den största styrkan, säger han.
Kan man klara det själv?
– Aldrig!
Han kom till avgiftning, sedan bar det av till behandlingshem.
När han var ung drack han aldrig när han var ensam.
– Det var bara när det var fest.
På slutet av missbrukstiden ville han aldrig ha någon med när han drack.
– Det är ensamhetens sjukdom.
Han ville bara vara själv och dricka för att döva, glömma.
Att sen komma tillbaka från behandlingshemmet kan vara svårt. Man ska anpassa sig till sin gamla tillvara, men utan alkoholen.
– Jag hade tur. Jag fick tillbaka min familj, jag fick tillbaka förtroendet.
Han är tillsammans med samma kvinna som han var då. Hon hade ställt ett ultimatum att han kunde dra åt helvete tills han styrt upp sitt liv.
– Det var tuff kärlek, konstaterar han.
Anders Samuelsson förklarar det finns ett glapp i systemet. Människor är iväg på behandlingshem och gör fina framsteg. Sen kommer de hem till en tom lägenhet och Discovery på tv:n.
Han har en dröm om att starta ett utslussningshem där han skulle kunna sammanfoga sina erfarenheter från yrkeslivet med kunskaperna från alkohol- och drogterapeut.
Anders berättar att han aldrig kommer bli fri från sin alkoholism. För honom består medicinen av tolvstegsmöten.
Han tvekar inte om att berätta om sitt missbruk.
– Om min berättelse kan hjälpa en annan människa till ett värdigt liv utan missbruk och beroende, då är det värt allting, säger han.
Familjesituationen har påverkats av hans missbruk. Anders har två barn från en tidigare relation.
– De stora barnens mamma hatade mig under en period. Det förstår jag. Jag svek barnen, jag valde bort dem för att supa.
Det är modigt att säga det?
– Det var så det var.
Idag är relationen bra med barnens mamma.
– Jag var tvungen att bevisa, det var inget som kom bara sådär. Det är klart att vi ryker ihop ibland och har olika åsikt men vem gör inte det?
Jag svek barnen, jag valde bort dem för att supa.
Hundarna har betytt mycket. Anders ser sig som en tävlingsmänniska och planerar jakthundarnas avel. Hundarna är till största del arbetsredskap.
– Idag när jag är nykter är allting så mycket roligare. Jag får ut så mycket mer av det. Nu är jag alltid fräsch, alltid pigg.
Han beskriver att han supit ner sig helt, att han hade diabetes. Den är nu borta och han tar inte längre några mediciner.
Anders är väl medveten om att han gjort dumma saker och sårat människor tidigare. Han förklarar att han inte kan göra det ogjort utan bara be om ursäkt för det.
Det han kan göra något åt är vad han gör i framtiden. Nu är förhoppningen att jobbet som alkohol- och drogterapeut kan påverka andra så att de kan få ordning på sina liv.