Dietmar Schmid grundade Kristinehamns storband och har arbetat som saxofonlärare på musikskolan i Kristinehamn. Han beskrivs ofta som en levande jazzlegend, vars bakgrund bäst kan sammanfattas som ett stycke spännande musikhistoria.
FT fick en intervju med den fortfarande aktiva och mycket uppskattade musikern.
Dietmar Schmid är sedan många år tillbaka bosatt i Nykroppa, men har sitt ursprung i Tyskland där han växte upp i en liten by i Schwarzwald. Han kommer från en musikalisk familj; pappan spelade fiol, mamman sjöng i kör och båda hans bröder utövade musik.
– Jag började spela klassisk klarinett när jag var 14 år. I byn fanns en orkester som jag var medlem i och vi repeterade varje vecka. Efter repen brukade man gå till ett så kallat ”gasthaus”, ta lite dricka och spela vidare, bara för att det var så kul att spela. Efter att ha börjat på musikhögskolan fick jag höra Benny Goodman spela och jag blev helt såld. Jag och några kompisar började då att spela lite swingmusik, varpå vi fick en rejäl utskällning av lärarna på skolan, skrattar Dietmar.
Swingmusik var på den tiden inte accepterat inom finkulturen och den där Goodman var enligt lärarna en riktigt dålig klarinettist. Dock var Dietmar redan ”drabbad” och spelade i olika swing- och schlagerband under flertalet år. Andra förebilder inom jazzens värld var Charlie Parker och Mikael Brecker.
Levande musik
– Det var verkligen jätteroligt att spela swingmusik till dans, det fanns otaliga dansställen i Tyskland på den tiden. Efter en tid gjorde rockmusiken sitt intåg och då köpte jag mig en altsax. I början på 1960-talet spelade vi på olika amerikanska militärbaser, bland annat i Marocko, Frankrike, Spanien, Tyskland och på Grönland. Vi spelade mycket amerikanska standards, så de lärde jag mig utan och innan, förklarar Dietmar.
Under de perioderna som orkestern inte spelade på baserna, turnerade de i Österrike, Schweiz och Tyskland. Dietmar vittnar om otaliga speltillfällen på olika hotell och restauranger. Överallt behövdes levande musik.
– Men i slutet av 1960 talet minskade tyvärr behovet av levande musik, diskoteken tog allt mer över och där spelade man ”konserverad” musik. Agenturen som bokade oss hade dock värdefulla kontakter i Europa, bland annat i Sverige. 1967 spelade vi på Sandgrund i Karlstad och där träffade jag min blivande fru, berättar Dietmar.
Flytten till Sverige
Det var alltså kärleken som gjorde att Dietmar så småningom flyttade till Sverige, och när första barnet gjorde entré så bosatte sig familjen i Forshaga – som kuriosa kan nämnas att Dietmars son Pier Schmid varit medlem i värmländska gruppen Da Buzz.
– Det var väl lite svårt till en början, jag kunde inte språket, hade få kontakter och inget jobb. Sedan kom jag att spela i ett dansband, Göran Zetterlunds orkester som betytt väldigt mycket för mig. Via kontakter i orkestern så lossnade det verkligen 1972, då kom jag i kontakt med Svenne & Lotta som jag kompade och turnerade i folkparkerna med. Efter det blev det mycket spelningar, framför allt på krogshower med dåtidens riktigt stora artister, såsom Family Four, Gunnar Wiklund, Lasse Berghagen, Cornelis Vreeswijk och Tre Damer på Kronprinsen i Malmö, Loffe Carlsson på Berns och The Platters på Hamburger Börs, berättar Dietmar nostalgiskt och konstaterar att det finns förmodligen inte en folkpark i Sverige som han inte har spelat i.
Andra stora artister som Dietmar spelat tillsammans med är Anita Lindblom och Cindy Peters, han har varit med i TV i Egon Kjerrmans allsångsprogram och turnerat med Berndt Dahlbäck med dennes ”Gårunt Shower”.
– Och så har jag träffat Östen Warnerbring, jag har aldrig spelat med honom, men han var en väldigt rolig person. Inte att förglömma Arne Domnérus, Johan Hallén och trombonisten Nils Landgren, berättar Dietmar som själv, enligt många, tillhör skaran av stora musiker. En av dem är basisten Stenåke Kristiansson.
– Ja, Dietmar har jag spelat mycket med under årens lopp, han är en fantastiskt duktig musiker. Han kan alla låtar utantill, han är för jäkla bra! konstaterar Stenåke.
Blev musiklärare
Men allt har sin tid och Dietmar tröttnade på det kringflackande turnélivet och la helt enkelt av på 1980-talet. Men att lägga saxen på hyllan för gott var ju naturligtvis inget alternativ, så när storbandet i Forshaga behövde en altsaxofonist antog Dietmar erbjudandet. Det ena ledde till det andra och han blev sedermera timanställd som lärare på musikskolan i Forshaga och efter ett par år fick han en fast anställning som musiklärare i Kristinehamn dit familjen flyttade 1982.
– Jag tycker att det var jätteroligt att arbeta som musiklärare. Ett tag hade jag 72 elever som spelade både klarinett och saxofon, det var ju jättekul att intresset var så stort att lära sig spela instrument. Nu för tiden gör man ju mycket musik i datorn, men jag menar att ”så kallad musik” som är gjord via en dator är inte musik. Var är harmonierna? Där har vi återigen den ”konserverade” musiken, konstaterar Dietmar.
Storbandet blir till
Kristinehamn hade inte något storband på den här tiden, så Dietmar gjorde slag i saken och satte ihop en liten blåsgrupp bestående av elever. Gruppen utökades efter något år och kom så småningom att bli 0550 Big Band. Dietmar har sammanlagt spelat i fyra storband sedan han flyttade till Sverige.
– Eftersom jag dras med hälsoproblem, var jag tyvärr tvungen att pensionera mig i förtid. Men jag har under alla år fortsatt att spela jazz på min fritid och det har blivit många framträdanden i olika kyrkor. Det är fantastiskt att spela i kyrkor och jag har spelat på otaliga julkonserter i Filipstads kyrka. Även att jag spelar både sopran-, alt-, och tenorsax, så föredrar jag altsaxen i kyrkor, jag tycker att det passar bäst, förklarar Dietmar.
Pandemin satte stopp för mycket, även för Dietmars musicerande. Men nu hoppas han att det till sommaren kan komma igång igen med spelningar.
– Det är fantastiskt med musik, den glädje det ger att spela tillsammans med andra och så lär man känna så många trevliga människor, säger Dietmar som fortfarande är still going strong med saxen.