Som företagare gäller det att försöka hitta lösningar och våga ta jobb där konkurrenterna tvekar.
Lite åt det hållet resonerade Markus Svensson från Tabergskonstruktioner när han tackade ja till att bygga konstruktionen till en solcellspark på Svalbard.
– Vi kommer att skyddas av beväpnade vakter när vi gör jobbet, säger han om en av riskerna med uppdraget, att ställas inför möten med isbjörnar.
Med jämna mellanrum håller Filipstads kommun näringslivskontor frukostmöten, där kommunens olika företagare får en möjlighet att träffas och lyssna till föredrag på olika teman.
Det kommande frukostmötet på Hotell Hertig Karl den 24 maj kommer att ha temat näringslivsklimatet, företagsstöd och information från kommunen.
Det förra mötet, som hölls på Hennickehammars herrgård, hade temat energi. Besökarna fick då bland annat en möjlighet att lyssna till Maria Lindeberg från Region Värmland som pratade om vilken hjälp man kan få när man vill söka energistöd, liksom lyssna till den kvalificerade energiexperten Charlotte Kullander Hedbom som pratade om hur man kan tänka kring att minska sin energiförbrukning.
Men det var bara en av föreläsarna som kunde prata om känslorna kopplade till att få jobba på Svalbard i ett kargt klimat präglat av salta havsvindar och med risken att få möten med isbjörnar.
Markus Svensson, som driver Tabergskonstruktioner i Nordmark, har onekligen ett spännande uppdrag framför sig när hans företag ska bygga konstruktionen, samt installera panelerna, till det som ska bli Svalbards nordligaste anläggning för solenergi.
Rakt ner i marken
Sedan 2013 har jordskruven, som används för att fästa konstruktioner i marken, varit en av företagets affärsidéer.
– Det är skruvfundament istället för gjutna fundament. Man rör ingenting när man går ner i marken utan man drar skruven rakt ner. Skruven kommer mer och mer i tekniska upphandlingar eftersom man frigör ingen koldioxid med den, säger han.
Och fortsätter:
– Kring den utvecklingen blev det naturligt att bygga konstruktioner och sätta solpaneler på marken.
Under de senaste åren har Tabergskonstruktioner fått allt fler förfrågningar kring solcellslösningar på marken.
– Vi har försökt att nischa oss mot marker som inte är så lätta att bygga på, det kan till exempel vara berg, myrar, betesmarker eller slänter. I och med det har vi fått uppdrag som det är inte är så många med och bjuder på. Finmarkerna, de stora gärderna som det ska byggas parker för tre megawatt på, är svåra att konkurrera om – men de udda uppdragen är lättare att utmana om, säger han.
I Norge har Tabergskonstruktioner hittat en marknad genom jordskruven, ibland i kombination med solcellsparker.
– Vi har byggt två anläggningar hittills, en i Telemark och en i Trondheim. Och i vintras fick vi frågan om vi kunde tänka oss att bygga en i Svalbard, säger han.
Vindlasten blir tuff
Två stora norska företag ligger bakom satsningen på det som ska bli den nordligaste anläggningen på ögruppen i Arktis. Frågan gick till Tabergskonstruktioner efter många månaders projektering.
– Den största utmaningen blir nog vindlasten och påverkan av saltvattnet som drar in. Snön är inte så farlig, den kan vara mycket värre när vi bygger i Norrbotten, för på Svalbard blåser den bort, säger Markus Svensson.
I februari blåste det rejält på där solenergianläggningen ska byggas.
– Ja, det blåste mellan 32 och 37 sekundmeter. Så det var inte många som ville hoppa på det här, men det tyckte vi var roligt, säger han.
Just i det här uppdraget kommer det krävas mer än jordskruvar för att få fast anläggningen – för att den ska stå stabilt kommer den att behöva pålas ner.
– Fyra och en halv meter ner i permafrosten sätter vi råbalk och så blir det en bärlina på det. Allt är grovhugget såklart, men det behöver vara lite extra, säger han.
Varning för isbjörn
Något annat som gör projektet speciellt är tidsramen, fönstret för att kunna montera anläggningen i tid är begränsat, dels på grund av ljuset, dels på grund av fåglarnas häckningstider.
– Efter att vi har flugit upp till Svalbard får vi åka snöskoter i 2,5 timme för att komma till den här platsen. Och när vi ska bygga kommer det att stå en beväpnad lokalinvånare i varje ände, så att vi inte ska bli uppätna av isbjörnar. Det går inte att göra något på eget bevåg, utan det måste alltid finnas med någon som är beväpnad, berättar han.