I sitt stilla inre är det lätt att bestämma sig för att man ska möta alla med respekt, att man ska värna om allas lika värde och att man ska gå in med ett öppet sinne och vara inkluderande i mötet med nya människor.
Men så kommer situationer där allt ställs på sin spets, situationer där man blir ofrivilligt exkluderande – och det är i sådana stunder som man får en påminnelse om att det är svårt att komma in i det svenska samhället 2023.
I söndags fick jag en påminnelse av det slaget. Min äldsta son spelade fotboll med Nordmarks pojkar 11-lag hemma på Hedvallen. Kristinehamn hade kommit på besök och solen hade skickat ner några av sina skönaste vårstrålar över planen.
Jag följde matchens händelser från min plats i cafeterian då jag hade tagit på mig den uppgiften den här gången. Lagen bjöd på en bra match och spelarna såg ut att ha roligt, det var tydligt att de tyckte att det var roligt att säsongen hade kommit igång.
Uppdraget i cafeterian flöt på ganska bra. Publiken drack flera termosar kaffe och det gick åt en och annan kondisbit. Nordmarks IF fick nog in en hygglig slant ändå på sitt Swishkonto.
Men så kom den där frågan som man inte alls var beredd på: ”Jag skulle vilja köpa en korv med bröd, men är det gris i den? Har ni kycklingkorv?”.
Frågan var ställd av en av spelarna som just hade spelat färdigt matchen. Liksom alla andra på planen hade han kämpat väl och var sugen på en kokt med bröd.
Som den ängslige svensk man är, som vill vara alla till lags, slog det först lite tilt i huvudet. Det första man fick fram var ett ”eh, öh, äh” innan man fick säga ”tyvärr, det är griskött i den här korven, vi har ingen kycklingkorv”.
Pojken tycktes ta svaret med ro. Det kändes som att det var det svaret han hade förväntat sig att få, det kändes som att han hade chansat att ställa frågan ifall vi skulle råka ha kycklingkorv att servera. Övertolkaren i mig kunde dock se besvikelsen i hans ögon. Där hans lagkamrater kunde fylla på med något ”matigt” efter matchen i form av korv med bröd fick han fylla på med sötsaker i form av en chokladbit som inte innehöll något animaliskt gelatin – jag läste innehållsförteckningen.
Jag kunde inte låta bli att skämmas lite grand, även om det i grund och botten inte hade gjorts några fel av någon i sammanhanget. Men för mig blev ytterligare en ögonöppnare i det lilla som illustrerade att vårt samhälle inte alltid är så inkluderande, att det kan vara värt att tänka ett extra varv i kring de här frågorna. För en person med invandrarbakgrund, som av något personligt skäl inte äter griskött, är det nog inte helt ovanligt att ställas inför valet att gå emot sin uppfattning eller att vara lite hungrig.
För åtta månader sedan publicerade vi i FT en artikel där en anonym elev upprördes över att det bara serverades kycklingkorv eller vegokorv i Filipstads kommuns skolor, istället för traditionell korv med fläskkött. När jag läste den artikeln tänkte jag faktiskt att ”Vad är problemet? Det borde ju bara vara för kommunen att köpa in och tillaga både kycklingkorv och vanlig fläskkorv”. Kostchefen på kommunen, Elisabet Lindeblad, hänvisade till att hanteringen med tre olika korvar skulle bli för svår och att det skulle leda till mer svinn. Det går att köpa den förklaringen, det är alltid bra att undvika svinn i hanteringen – vi ska vara rädda om maten, inte ta den för given.
Med åtta månaders perspektiv är det också bara att ge Filipstads kommun tummen upp för sitt resonemang, att servera korv som alla faktiskt kan äta är inkluderande, alla kan sitta tillsammans i matsalen utan att behöva känna sig utanför.
Efter matchen och mitt uppdrag i cafeterian tog jag upp frågan med Nordmarks IF:s kassör, om att föreningen skulle kunna ha en extra korvgryta puttrandes på spisen i samband med matcherna för att bli mer inkluderande. Samtidigt finns det ekonomiska aspekter på det hela. Nordmarks IF och många andra föreningar driver sina respektive cafeterior för att få in en liten slant till klubbkassorna. Att då stå med en gryta med kycklingkorv, som det inte finns några garantier för att den säljer slut, skulle kunna slå ut förtjänsten från ett evenemang.
Det är inte alltid lätt att vara inkluderande, även om viljan skulle finnas. Det som går att ta med sig till nästa match, för att använda idrottsliga uttryck, är att vara tydlig varför man resonerar som man gör när det inte är möjligt att ta hänsyn till allas behov och önskemål.