Många har fått lära sig att man inte ska elda i skog och mark när det är torrt.
Men det finns bränder som fyller sitt syfte och som är bra – bara de är kontrollerade. Under måndagen inleddes arbetet med en naturskyddsbränning i området kring Geijersdalsmossen på Brattforsheden.
– Vi gör det här för att bevara men även skapa naturvärden kopplade till framför allt tallskog och tallmiljöer, säger Erica Björndotter, skogskonsulent från Skogsstyrelsen.
Varje år genomförs ett antal naturskyddsbränningar i Värmland. Under måndagen inleddes arbetet med en sådan på Brattforsheden, inte så långt från Geijersdalsmossen. Skogsstyrelsen samarbetade kring naturskyddsbränningen med länsstyrelsen i Värmland samt med markägaren Stora Enso.
Att någon eldar i skogen skulle kunna skapa allmän oro, men när det gäller naturskyddsbränningar finns det en plan för säkerheten – ingenting i arbetet lämnas åt slumpen.
– Till skillnad från en skogsbrand som är spontan är det här en lugn, trygg och kontrollerad bränning. Vi har ett antal pumpar utplacerade, vi har brandgator och vi har helikopterunderstöd. Personalstyrkan består av 20 personer som alla har erfarenhet av bränning. Vi gör en låg markbrand för att störa de närboende så lite som möjligt. Men visst blir det rökutveckling, det går inte att komma ifrån det, säger skogskonsulenten från Skogsstyrelsen, Erica Björndotter.
Stor betydelse
Naturvårdsbränningarna, som Skogsstyrelsen främst gör i tallskogar, har stor betydelse för både växter och djur.
– Vi vill ha öppna ytor, blottlagd sand och en ljus och varm miljö – en miljö som främjar de arter som trivs i den. Det här är miljöer som vi har brist på, säger hon.
Med tanke på tallskogen är det väl ingen slump att ni har hamnat på Brattforsheden förhållandevis ofta under de senaste åren?
– Nej, det är ingen slump. Här har vi en fin miljö.
Målet med arbetet var att bränna av en yta på 40 hektar skog. När personalen är klar är det meningen att naturen ska ta över.
– Vi bränner idag, därefter startar eftersläckningsarbetet som kommer att pågå ganska lång tid efteråt. Vi har drönare som gör att vi kan se var det är varmt och var vi behöver eftersläcka, säger Erica Björndotter.
Och tillägger:
– Det som kommer hända med miljön är att den blir väldigt sotig till en början. Markskiktet med all ljung och kråkbär kommer förhoppningsvis till stor del att brinna bort så att vi får en blottlagd yta. Vi kommer också att få mycket död ved här så småningom.
Och död ved är väl bra för insekter?
– Det är väldigt bra för insekter. Vi har över 1000 arter som är beroende av död ved i våra skogar och över 100 arter som är direkt beroende av bränd mark för att kunna överleva.
Förr i tiden var det vanligare med naturliga skogsbränder, men nu är väl räddningstjänsten duktig på att släcka alla bränder?
– Ja, den är väldigt effektiv, vilket är bra. Sen har skogsbruket omdanat miljön och landskapet. Tidigare brann sån här miljö ett antal gånger under en period på 150 år.
Och då kunde de här arterna frodas på ett annat sätt.
– Ja, det här är arter som har evolverat i tusentals år för att trivas i brandområden. De behöver den här miljön för att kunna föröka sig och leva. De vi gör nu är att skapa och restaurera miljöerna så att de kan trivas och överleva.
Noga utvalda områden
Områdena där naturskyddsbränningarna genomförs är noga utvalda. Det ska finnas bevis för att det finns arter på platsen som gynnas av en naturskyddsbränning. Så bara för att Brattforsheden till stor del består av tallskog betyder det per automatik inte att hela Brattforsheden lämpar sig för en naturskyddsbränning.
– Nej, vi kör ingen random bränning. Vi har en tydlig skötselplan och vi vet vilka arter vi gynnar med den här åtgärden. Vi kommer förhoppningsvis också expandera en värdetrakt för sandödlan, så att den kan flytta in i det här området. Sandödlan är ett exempel på en art som gynnas, men vi har också praktbaggar och svampar som mår bra. Så det är ingen slump att bränningen görs i den här miljön, den är noga utvald och noga planerad.
Bränningen ägde rum i närheten av sandödlornas hem i skogen. Inga ödlor ska dock ha kommit till skada under arbetets gång.
– Vi eldar inte i sandödleområdet. På sikt hoppas vi kunna gynna dem genom att blottlägga ytor och på så sätt få dem att flytta till nya områden. Miljön som vi skapar här gör att de förhoppningsvis kan öka i antal, säger Erica Björndotter.
Under sommaren är det här en populär miljö att vandra i. En led finns i närheten med en sträcka från Djupa dalen till Ångsågen. Vad ska man tänka på när man vill vandra i den här miljön i sommar?
– Där man ser att det är eldat, respektera området och gå inte in i det. Dels är det väldigt bränt och sotigt, men sen kan träd falla utan förvarning eftersom vi har påverkat rotsystemet. Vi vill också skapa död ved. Fallande träd är vanligt, så gå inte in här. Efter några år kommer det här området frodas, det kommer att bli gläntor där lövträd trivs och det kommer att bli ljust och öppet. Man får ha lite tålamod och se målbilden – det kommer att bli fint.