Från början ville jag engagera mig politiskt för att göra skillnad, och för att vi tillsammans kunde bli starka.
Det visade sig att jag inte gör så stor nytta som ersättare i kommunfullmäktige.
Jag har en massa åsikter och vill mycket. Men har lite problem med att stå och tala sådär inför andra.
Men vill inte bli kallad för kommunist för att jag tycker att fattigdomsproblemet är mycket viktigare att ta tag i än en hundrastgård!
Vi bor på landet, det behövs ingen hundrastgård med naturen runt husknuten.
Vår kommun ligger i toppen med fattigdomsproblem och utanförskap hur mycket Liberalerna och deras kompisar än blundar för det.
Eller att jag tycker det är superviktigt att vuxenskolan och SFI ska få vara kvar i sin nuvarande form! Hur många vill och kan läsa och lära digitalt, utan en lärare som är här och nu?
Hur mycket kommer det att kosta för alla som inte fixar det? För kommunen?
Vi behöver också ha kvar en gruppbostad inom socialpsykiatrin. De som bor där behöver få den omvårdnaden och bli bemötta på det sätt som de behöver. Det är komplicerat med psykiska sjukdomar, jag vet det alltför väl.
Det går inte att ge rätt vård om ni ska flytta in äldre eventuella dementa där. Inte rätt mot någon av dem.
Ni kan heller inte placera ut dem. Man gjorde det under ädelreformen i mitten på 90-talet, alla vet att det var en katastrof för dem. Ändå gör ni något liknande nu igen här i Filipstad, genom att göra om Paradisgården.
Den omorganisationen som är på gång nu här i kommunen…jag trodde verkligen inte det kunde bli värre än den förra, men vi får se.
En besviken Linnea Pettersen (V)
Medlem i Vänsterpartiet och arbetar i kommunen inom LSS, sen mer än tjugo år