Om två personer ger sig ut på vandring kan det vara en promenad.
Om 50 personer gör samma sak, kan det vara för att levandegöra kulturarvet.
Gåsvandring var det än en gång i Gåsborns hembygdsförenings regi – denna gång på övre Igelhöjden strax norr om Älvsjöhyttan.
Till samlingen vid Klintgården hade över trettio intresserade vandrare begett sig, och på plats i Älvsjöhyttan kunde vandringsledaren Lars Hammar räkna in totalt femtio deltagare – de fyrbenta icke inräknade.
I sakta mak ringlade sig skaran genom granskogen innan de första öppna markerna dök upp – där gav Lars Hammar lite allmän bakgrund till bosättningen som varat från 1500-talet till 1930-talet.
Åkrarna är nu övervuxna med en grässvål så tjock att inga gran- och björkfrön når ner till myllan under, vilket gör att de dör och vallen inte växer igen. Detta tyckte bland andra Mona Utter från Ludvika var intressant – här hade hennes farmor och farfar vuxit upp och här kunde hon se resterna av deras lagård av sinnersten.
Småsjömarken, Hällefors och Tyfors – överallt ifrån kom intresserade för att känna historiens vingslag. Vid fikastunden efter vandringen, redogjorde gåsböringen Stig-Håkan Lundkvist mycket målande för hur man på 1970-talet för hand forslat upp vedspis, bergslagskamin och tegel till byn för att rädda en stuga - hästen hade vägrat utföra arbetet.
I söndags krävdes inte så många hästkrafter för att ta sig upp till byn – bara de senaste dagarna måste någon vänlig själ har varit och röjt stigen upp till Igelhöjden och gjort den bra mycket framkomligare! Det arbete Leif Olsson och skolklasserna på Stålvallaskolan i Lesjöfors lade ner 2001/2002 på att skapa vandringslederna var sannerligen inte förgäves.
Göran Dahlberg