I utredningen som kommunen gjorde angående ”avveckling av Kommunal Vuxenutbildning” skrev man: ”Det huvudsakliga målet med en avveckling av den kommunala vuxenutbildningen är att göra en besparing av kommunala medel.”
I Kommunalfullmäktige 16 maj i år pressades förespråkarna för nedläggning/omorganisering på frågan om kostnader, och Patrik Fornander (M) upprepade flera gånger att man inte kan sia om framtiden angående vad det kommer att kosta. Och naturligtvis är det svårt att förutse exakta kostnader eftersom framtiden alltid är osäker. Men ändå på något sätt gör man konstateranden om att ”det kommer att bli billigare”, som Christer Olsson (M) till exempel gjorde i SVT 13 april. Det är absolut ett siande om framtiden angående kostnader, om än inte siande om vad exakt det kommer att kosta i antal kronor. Påståendet man gör dock, på matematiskt språk, är att X är större än Y, det vill säga ett påstående i form av X > Y, där X är den framtida kostnaden för nuvarande verksamhet och Y är den framtida kostnaden för verksamheten man vill ha i stället. Det är en ganska enkel matematisk fråga alltså. Vi har två summor och en av dem påstås vara större än den andra.
Även om man inte kan veta de exakta värdena på variablerna så påstår man ändå att man vet att den ena variabeln är större än den andra. Belägg på det? För att göra påståendet att X är större än Y, det vill säga att påstå att det är dyrare om nuvarande verksamhet fortsätter i stället för om man låter en annan verksamhet ta över, är det inte nödvändigt att veta de exakta värdena på X och Y. Men man behöver veta det minimala värdet på X och det maximala värdet på Y. Det vill säga, man behöver konstatera vad den minimala kostnaden för nuvarande verksamhet i framtiden kommer att vara och vad den maximala kostnaden för verksamheten man vill ha i stället i framtiden kommer att vara.
För om man inte kan konstatera det så måste påståendet att ”det kommet att bli billigare”, försakas som en ren gissning, och därför är alla påståenden om ”konstateranden” om lägre kostnader lögner.
Det mest uppenbara exemplet på att man inte bryr sig om kostnader är dock att man ignorerar att yrkesutbildningar och yrkeskombinationsutbildningar (med goda resultat också) har dragit in statsbidrag till kommunen som man nu gör sig av med. Svenska staten säger: ”Varsågod kommuner, här får ni pengar”. Skuldsatta Filipstad säger: ”Nej tack, vi vill inte ha några pengar”. Det är inga superekonomer som styr kommunen direkt.
Lärare som skulle vilja lära kommunledningen lite matte och ekonomi