Filipstads Fruntimmersförening bildades 1864 och kan därmed titulera sig den äldsta kvinnliga föreningen i Sverige, dess syfte är att sätta guldkant på de äldres tillvaro i Filipstads kommun.
– Det är viktigt att föreningens arbete ska kunna fortgå och att vi fortsatt kan förgylla de äldres vardag. Nya medlemmar är hjärtligt välkomna, hälsar Pia Lindskog, ordförande i föreningen.
Pia Lindskog tog över ordförandeskapet i Filipstads Fruntimmersförening 2019 och Mona Malmer är kassör sedan tjugo år tillbaka. De tar emot på Kjortelgården i Filipstad, kaffet puttrar välkomnande ute i köket och kakfatet står redan uppdukat i matsalen. Det var faktiskt under ett kafferep som Filipstads Fruntimmersförening bildades, det var redan 1864 på grund av dåtidens mycket bristfälliga fattigvård.
Vid ett kafferep våren 1864 hos någon av stadens prominenta familjer väcktes tanken på ”att bilda en förening, som skulle ha till ändamål att hjälpa sådana medlemmar inom samhället, som sett bättre dagar och under ålderdomen icke hade sitt fulla uppehälle, så kallat pauvers honteux” . (Franska: blygsamma fattiga eller skamsna fattiga” betecknar tidigare välbeställda ståndspersoner som hamnat på obestånd).
Som en grundplåt insamlades vid kafferepet 12 riksdaler riksmynt, det beloppet blev sedermera grundplåten till Filipstads Fruntimmersförenings kapitalfond. Vid föreningens officiella bildande, som ägde rum den 25 november 1864, kunde rapporteras att 1200 riksdaler hade insamlats.
Donationer, gåvor samt medlemsavgifter skapade med tiden intäkter till föreningen och de äldre fattiga kunde sedan få hjälp genom bland annat pengar, mjölk och ved. Framtidsmålet var att på sikt skapa ett tryggt boende för äldre behövande, och 1937 föreslog styrelsen för Filipstads Sparbank att Filipstads Fruntimmersförening skulle låta utarbeta stadgar för en stiftelse, som skulle förvalta de medel som disponerades av föreningen för uppförande av ett hem för gamla. 1939 kunde den första Hemgården öppnas.
– Vårt uppdrag idag är att årligen dela ut gåvor till kommunens äldreboenden och inom hemtjänsten. Vi delar även ut ett stipendium på 10 000 kronor till en elev som studerar inom vård- och omsorgsprogrammet, säger Pia.
Filipstads Fruntimmersförening har genom åren fått mycket pengar i utdelning, och det är ett tydligt tecken på att kapitalet därmed har förvaltats på ett bra sätt. Både Mona och Pia kan det där med ekonomi. De har koll på varenda öre och vet hur de ska förvalta kapitalet på bästa sätt.
– Varje år ger föreningen sommarblommor och julblommor till äldreboendena. Och för ett par år sedan fick de äldre önska vad de ville ha i gåva, det kunde vara alltifrån en bluetooth högtalare, pussel och bingospel. Vi har också bjudit med de äldre på bussresor och andra trevliga utflykter. Bland annat har vi rest till Bjurbäcken för att dricka kaffe och fika, berättar Mona.
Föreningen bygger sin verksamhet främst på avkastningen från det sparade kapitalet. Dessa pengar gör det möjligt för föreningen att hjälpa till att förgylla vardagen för de äldre.
– Äldreboendet i Åhrlundsgården i Nykroppa önskade sig till exempel en elcykel som kostade 134 000 kronor. Eftersom det är mycket asfalt och platt mark därute så passar det ju jättebra och dessutom kan två personer sitta fram och åka med, berättar Pia och tillägger att på äldreboendena Älvkullen, Tallhöjden, Fridensborg och Ugglan, så blir det fin musikunderhållning i augusti.
Vidare har hemtjänsten önskat sig fjärrkontakter och på Eklundens korttidsboende behövde man tv-apparater och hemtjänstens brukare var i behov av 300 bordsfläktar. Mona kontaktade genast Motortjänst i Filipstad som råkade ha just 300 fläktar på sitt lager. Mona köpte rubbet.
Nya medlemmar
Fruntimmersföreningen har både kvinnor och män som medlemmar. Ett medlemskap i föreningen kostar endast 50 kronor och det gäller för all framtid. Pia och Mona vill nu uppmana folk att gå med i föreningen, vilken uteslutande arbetar med välgörenhet.
– Just nu har vi cirka 150 medlemmar, och medlemmarna kan vara med på årsmötet och komma med förslag till hur våra medel ska användas. De får gärna berätta hur de skulle vilja ha det på ålderns höst, säger Pia.
– Ibland har vi även bjudit medlemmarna på middag, till exempel på Hennickehammars herrgård. Och en sak är i alla fall säkert, alla blir vi äldre. Det är viktigt att föreningens arbete ska kunna fortgå och att vi även fortsättningsvis kan sätta guldkant på de äldres vardag, förklarar Mona.