Så är sommarutställningen snart slut och hösten nalkas och kan börja med Oxhälja. Utställningen på kvarnen med konsten och skulpturerna samt de större rostfria skulpturerna på Monitorholmen och i Stadsparken kan plockas ner och få komma tillbaka hem till Parkvägen igen.
Har saknat målningarna som jag visat på Kvarnen sedan den 3 juni. Hemma har det inte varit sig likt. Har saknat mina vänner (målningarna och skulpturerna) och det skall bli skönt att få hänga tillbaka verken av Fagerkvist, Frender och Ferneman. Har blivit lite beroende av ”mina” Filipstadskonstnärer. Visserligen finns ytterligare konstverk (vänner) på mina väggar som jag har kunnat trösta mej med men ändå saknar jag de utställda konstverken. Blir skönt när samlingen här hemma på Parkvägen blir komplett igen.
Gluggarna som tavlorna lämnat i mitt hem har jag fyllt med andra konstverk men det blir inte rätt förrän tavlorna är hemma igen och på rätta platser. Har kunnat gå till Kvarnen och tröstat mig med tavlorna som hänger där och som jag visat under sommaren och som tack vare Janne Samuelssons hängning väl kommit till sin rätt.
Mina egna skulpturer på Kvarnen skall ju också tas hem till Parkvägen och ställas på plats inför höst och vinter. Det är något färre skulpturer jag får ta hem. Några har funnit nya ägare och därmed nya hem. Utställningen som helhet, tavlorna som inte har varit till salu och skulpturerna har nog glatt många besökare. Har fått mycket beröm, både i gästboken, muntligt och på facebook och andra sociala medier och det tackar jag för.
De stora skulpturerna på Monitorholmen och i Stadsparken har väckt en del uppmärksamhet i vår lilla stad. Många är kommentarerna och alla är positiva så jag nästan blygs. Jag tyckte det var roligt att få visa vad jag pysslat med under de senaste fem åren. Skulpturerna har skapats pö om pö när inspirationen infunnit sig. Mycket har kunnat skapats tack vare hjälp av den duktiga, trevliga och välvilliga ledning och personal på Plåt & Maskinmontage. Deras skrotbingar är ju ett himmelrike för en skrotletare.
Alla skulpturerna har fått stå ifred så när som på äpplet som var fastskruvat på ”Edens lustgård”. Någon har behövt detta och därmed skruvat bort det. Nästa äpple kommer jag att svetsa fast. Fruktens betydelse för skulpturen är ju central för innehållet och symboliken i ”Edens Lustgård”. I bibelns skapelseberättelse om syndafallet blev det ju inte så bra när Adam och Eva åt en bit av frukten. (GT, Första Mosebok kap 3 Syndafallet)
Att det gick att visa de stora utomhusskulpturerna är ju mycket tack vara Filipstads kommuns gatuchef Roger Danielsson och hans trevliga och hjälpsamma mannar. Inget var besvärligt för detta gäng. Inte ens jag.
En som gjorde så att fem av skulpturerna på Monitorholmen enkelt kunde sättas upp var Markus Svensson på Tabergs Konstruktioner. Han tog av sin fritid, en lördagskväll, och borrade ner sina jordskruvar så jag enkelt kunde skruva fast fundamenten. Detta förenklade uppsättningen och det tackar jag för.
Vill också passa på att tacka Filipstads Tidning och speciellt dess kulturredaktör, Pernilla Möllberg, för de fina reportagen i tidningen. Artiklarna och de fina bilderna fick nog folk att bli lite nyfikna. T.o.m. blev ju en del av artiklarna införda i NWT. Sådant lockar ju folk från övriga delar av Värmland. Det förstod jag när jag satt vakt på Kvarnen.
Att ha fått visat upp de större rostfria utomhusskulpturerna känns väldigt bra. Placeringen på holmen och i parken blev helt rätt. Det ha skapat mycket tyckande och funderingar hos publiken. Fått många positiva omdömen. Jag känner det som min ”pik” och att ha fått visa det. Det blir nog inte bättre. Brukar i regel inte vilja visa upp mina alster men med dessa skulpturer kändes det rätt med det och jag är nöjd. Det ger mig kraft och förhoppningsvis inspiration att gå vidare. Än är inte trädgården på Parkvägen helt fylld. Kanske det så småningom kan bli fler skulpturer som gör resan Parkvägen/Monitorholmen T&R.
På Kvarnen kanske det också kan bli några fler visningar av konstnärer som verkat i vår stad under 1900-talet. Det finns många som är värda att visas upp.
P.S. Under sommaren har jag, kanske tack vare utställningen, kommit i kontakt med ytterligare konstnärer med Filipstad som beröringspunkt. Axel Sundström, autodidakt från Bjurbäcken och Holger Eklöf konstnär från Stockholm. Finns någon med upplysningar och information om dessa konstnärer vore jag tacksam om ni hörde av er- D.S.
Nils Johannesson
Parkvägen