För två säsonger sedan blev hon bäst i Sverige när hon tog hem totalvinsten i Svenska långloppscupen i längdskidor. Och i vintras kom chansen att tävla mot de bästa långloppsåkarna i världen.
FT har träffat Anja Stolpe för att få veta mer om hennes satsning på just dessa långlopp.
Från början tränade hon mestadels för att det var skoj, men i takt med sin utveckling ökade också nyfikenheten hos henne själv för hur långt hon kan nå inom sin idrott. Därmed gick satsningen i allt högre utsträckning mot en seriös nivå.
– Det blev när jag kom med i teamet, jag märkte att jag ändå har potential. Jag gör det fortfarande för att det är kul och jag kommer inte fortsätta om jag inte tycker det är kul, men nu är det mer att man vill bli så bra som möjligt, berättar Anja Stolpe för Filipstads Tidning, när vi besöker henne i hennes hem där också pappa David och mamma Benita är bosatta.
När hon för ett par år sedan fick nys om ett nytt ungdomslag i den Ulricehamnsbaserade storklubben Team 157, blev hon snabbt intresserad.
– Det var för två år sedan som de gick ut med att de skulle starta ett ungdomslag, men jag var ett år för ung då. Tänkte då att jag söker nästa år i stället, och det var det jag gjorde, förklarar hon.
Hennes ansökan skulle visa sig bli lyckosam. I konkurrens med ett 40-tal andra sökande, fick hon en plats i ungdomslaget. Laget består av totalt fem åkare födda mellan år 2000 och 2003, Anja är född 2003.
– Jag hade som fördel att jag bara satsar på långlopp, det är bara jag och en till i ungdomslaget som enbart satsar på långlopp.
På vilket sätt har detta hjälpt dig i din satsning sedan du kom in i laget, vilka förmåner och fördelar har du fått?
– Det är att man får hjälp med träningen, får ett träningsupplägg. Sen på tävlingar så är de med och servar.
Mamma Benita, som är i full färd med att servera kalops vid sidan av köksbordet där vi sitter, skjuter in:
– Sen har du fått betalda träningsläger också!
Anja, som av naturen egentligen inte stortrivs av att stå i medias blickfång, fyller då till slut i med ytterligare fördelar. Så som betalda flygresor till tävlingarna i Europa (vi kommer till dem senare i texten), tillgång till eget vallateam på tävlingar, betalda boenden och all skidutrustning som kan tänkas behövas.
Tog chansen
Över ungdomslaget finns också ett seniorlag i Team 157, och redan förra säsongen fick Filipstadstjejen möjlighet att vara med där, då en lucka uppstod i truppen.
Det innebar för Anja att hon fick tävla i ”Ski Classics”, som kan beskrivas som världscupen på långdistans. Den stora världsscenen för långdistansare med TV-sända tävlingar i Italien och Schweiz.
– Det gick bättre och bättre för varje lopp, man kom in i det. Jag måste ändå säga att jag är nöjd för att vara första gången jag tävlar mot de bästa i världen.
– Det var upplevelse bara att få följa med dit, ut i Europa liksom. Man lärde sig mycket, det var lärorikt bara att få vara med och se hur det går till.
Hur går det till vid sådana tävlingar, hur ser upplägget ut?
– Dagen innan brukar vi åka en del av banan för att få koll på hur den ser ut, sen är det bara försöka ladda upp med massa godis och äta en bra frukost, säger Anja som fortsätter:
– Sen när man kommer i mål är det bara försöka se till så man får i sig ordentligt med energi igen.
Laddar man upp med godis alltså?
– Ja, vi brukar ha typ från två dagar innan tävling, då äter vi en hel godispåse varje dag innan tävlingen.
Tävlingarna som Anja Stolpe åker är vanligen mellan fyra mil och ända upp till nio mil långa. Utöver det fysiska i prestationen krävs också mycket ”skalle”, som det så vackert brukar kallas i idrottssammanhang, för att orka prestera på max under så långa sträckor.
– Man hinner tänka mycket och det hinner variera mycket. Man kan hinna få väldigt många dippar liksom, erkänner Anja.
Vad tänker man på då, tänker man på hur jobbigt det är?
– Ja! Det är typ det man gör, man bara väntar på att komma in i mål. Man vill bara få det överstökat typ.
Men vart hittar du drivet och motivationskraften då?
– Det är väl när det väl går bra, det är värt det när man väl kommer i mål och inser att det kan ha gått bra.
När vi träffar Anja har hon för ovanlighetens skull en dag ”ledigt” från sin träning. Hon är aningen förkyld, men FT uppfattar att det inte var en helt given sak att avstå från att träna.
– Det är bara idag än så länge, vaknade med halsont igår men tränade ändå. Men idag tog jag ledigt. Psykiskt är det svårt att inte träna.
Hur länge sedan är det du var helt ledig från träning i minst en vecka?
– Oj, ja du. Jag har nog aldrig gått en hel vecka utan att träna, inte på jättemånga år.
Under sommaren har hon tränat upp mot 20 timmar i veckan. I regel har det blivit ett väldigt långt pass i veckan på ungefär fem timmar, samt två intervallpass och två styrkepass.
– Och däremellan är det väl mer lugnt, tillägger hon.
Hur reagerar kroppen?
– Man är så van, jag har tränat så många år, så man har en grund. Visst kan man känna sig sliten, men det går oftast över på någon dag.
Hur motiverar du dig inför ett pass när du ska köra fem timmar till exempel?
– Jag kan ha svårare att motivera mig när jag bara ska träna i två timmar, för då vill man bara få det överstökat. Två timmar, det är ju kort typ. Men sen när man kör fem timmar, jag vet inte – jag brukar lyssna på någon podd och bara försöka vara ute och njuta liksom.
När det kommer till träningsupplägget är variationen god. Skidorna varvas med cykel, löpning och pass på gymmet. En viktig person för Anja i detta är hennes pappa, David Stolpe, som är med och sparrar på många av passen.
För många idrottsintresserade i Filipstads kommun är David Stolpe också känd som en duktig långdistansare i bland annat löpning, där han exempelvis gjort dryga 39 minuter som bäst på milen. Länge låg David i förarsätet mot sin dotter, men på senare tid har avståndet krympt.
– Nu är vi typ lika bra, jag kanske till och med är lite bättre? funderar Anja, samtidigt som hon sneglar mot sin pappa, som precis klivit in och gjort oss sällskap i köket.
Faktum är att Anja redan slagit sin pappa på milen i löpning, hennes rekordtid är 38 minuter och 28 sekunder.
Anja fortsätter:
– Nu är vi typ lika bra, det blir mer tävling. Det är bra när vi kör intervaller, det blir mer att man tävlar mot varandra, än om man skulle köra själv och att det automatiskt kanske går lite långsammare. Det gör väldigt mycket att man är två, och att man sporrar varandra, det har faktiskt hjälpt mycket.
Ska tävla i Sverige
Den kommande vintersäsongen är det tänkt att Anja Stolpe, som alltså fick prova på åktid i seniorlaget den föregående säsongen, åter ska tillhöra ungdomslaget i första hand.
– Tanken är att jag ska vara här i Sverige och köra, sen får man väl se om jag får göra något gästlopp uppe bland seniorerna också. Man vet aldrig om någon blir sjuk eller så där, men grundtanken är att tävla i Sverige.
Den långsiktiga planen är lika given som självklar: komma upp i seniorlaget! Att hon tävlade med dem redan i vintras innebar att säsongen i Sverige blev ”lidande”. För två år sedan åkte hon dock hela långloppcupen vilket resulterade i en förstaplats. Bäst i Sverige på långlopp alltså.
Och årets målsättning är hög.
– Det är att vinna långloppscupen eller få möjligheten att komma ut i Europa och tävla där.
Vilken tävling ser du fram emot mest i vinter?
– Vasaloppet, det har jag aldrig åkt förut. Jag skulle varit med förra året men då hade jag problem med ryggen.
Men närmast i planeringen för Anja Stolpe väntar två lopp på rullskidor. 157XCC Open på ”hemmaplan” i Ulricehamn den 23 september, samt Klarälvsloppet helgen 30 september/1 oktober.