Hoppa till huvudinnehållet

Politikerna krossar drömmen om att kunna leva i Filipstad

Publicerad:
Insändarskribenten har svårt att förstå den politiska majoriteten styvmoderliga behandling av Folkets husföreningen.
Insändarskribenten har svårt att förstå den politiska majoriteten styvmoderliga behandling av Folkets husföreningen. Foto: Filip Kowalski

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Jag har ända sen jag vart liten känt att jag alltid vill bo kvar i Filipstad. Jag har alltid känt tryggheten och haft vänner och familjen här. Men för första gången i mitt liv känner jag att man vill lämna staden.

Politikerna gnäller om att Folkets Hus-byggnaden kostar så mycket pengar att driva, men det jag inte förstår är hur de inte kan se alla skatteintäkter som går förlorade på alla människor de skrämmer härifrån. Det lär va betydligt mer än 1.3 miljoner, som det kostar att driva huset.

Resonemanget håller inte angående Folkets HusPatrik Fornander: ”Vi behöver få ekonomi på fastigheten”

Ska biblioteket börja betala hyra med om de ska säljas? Vad kostar inte det då i månaden, 100 000? 1 200 000 miljoner på ett år och då får Filipstad bara ett bibliotek och inte en bio, dagligverksamhet, ABF, SFI och ett aktivt föreningsliv i byggnaden för samma pengar.

Är det verkligen så att detta enbart handlar om att huset är förknippat med sossarna? Jag har alltid tyckt att politiken har varit rena sandlådenivån, tyckt att dagisbarn uppför sig bättre.

Har aldrig själv någonsin röstat förut, men var ändå faktiskt en av många som såg framemot lite nytänk efter senaste valet. Men jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro detta, att ni ser ut att kämpa med att få staden att dö ut, för vem vill flytta hit när ni kämpar så för att stänga ner det lilla kvar som finns att göra i Filipstad. Och en kommundirektör som uppmanar folk att flytta härifrån, ska inte en sådan försöka få staden att växa o utvecklas? Vet att jag och många andra i alla fall kommer gå och rösta nästa gång och då kommer det inte bli på er i alla fall

Jag har haft väldigt svårt med social fobi och annat och knappt kunnat leva ett normalt liv, men Folkets hus-jobbet och kollegorna har fått mig att växa så enormt så att man äntligen kanske kunde börja ha ett normalare liv. Vi stöttar alltid varandra och ställer upp för varandra, och kände att här kommer jag alltid vilja jobba kvar, och folket i resten av byggnaden har vart superbra med där dom har varit otroligt stöttande och hjälpsamma och förstående.

Sen att man nu kanske ska förlora allt detta på grund av just politiker som anser sig vara självutnämnda experter. Nä, jag känner att det nog gäller att försöka sälja huset medans jag kan och medans det fortfarande finns något värde i huset, för snart får man nog ge bort husen/lägenheterna för att komma härifrån. Man kan ju tycka vad man vill om sossarna men dom vågade i alla fall satsa på nya byggen som ny skola, simhall med mera, sen brydde dom sig om föreningslivet och förstod att det behövs i en stad.

Andreas Blomqvist

Artikeltaggar

ABFBibliotekBostad och byggenFilipstadFöreningslivLägenheterMänskligt